När Konsum behövde gå ihop

(Krönika för Konsum Värmland, tryckt för utdelning 4-5 september 2016).

Krönika 1

– Varför har vi 19 huvudkontor?

Egentligen var det precis så enkel frågan var. Behövde verkligen Konsum i Värmland tre charkfabriker, när det går att göra all falukôrv på ett ställe? Behövde Konsum 13 bagerier och tre lagercentraler? Var det rätt att använda de värmländska medlemmarnas pengar till att driva 193 butiker? Så många? När folk hade bil och fler och fler handlade i centralorterna?

Konsum i Värmland, skrev jag. Då, vid mitten av 60-talet fanns det inte en Konsumförening, det fanns många. Var och en med sitt huvudkontor.

– Detta går inte, sa de till slut år 1966. Kanske mindes de vad landslagsbacken Roland Stoltz hade ropat till kollegan Lasse Björn, en gång när han själv inte hann med tillbaka hem i försvaret. ”Gå ihop, Lasse!” ropade Rolle Stoltz. Han som skulle bli tv-kommentator och lära svenska folket säga ”hoo-nåmm” sedan, men det kanske inte hör hit.

Jo, det hör nog hit. Vi hade kommit till tv-åldern, hushållen hade skaffat bil och tv-kannor, Sverige förändrade sig. Strax skulle kommunerna slås samman, de tyckte inte heller det var klokt med lika många huvudkontor som det fanns kyrkor. ”Hoo-nåmm” sa djurgårdaren Rolle Stoltz i vartenda vardagsrum och då sa varenda hockeyintresserad svensk det, när tv-rutan enade landet. Lustigt ord.

Klart de gick ihop.

### År 1966 gick olika Konsumföreningar i Arvika, Charlottenberg, Hagfors, Karlstad, Skoghall, Sunne och Säffle samman till en enda förening. Konsum Värmland föddes.
### Folk har bil och telefon, tänkte de, och posten fungerar fint. Då borde det fungera med ett huvudkontor, inte många.
### Nu fyller föreningen 50 år. Drygt 90 procent av hushållen i Värmland är medlemmar. Vilka frågor behöver ställas i dag för att affärerna ska gå ihop?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root