Löparlärdom nr 131: Du kan inte springa fortare än en arg tjäderhona flyger. Ducka.
Löparlärdom nr 132: Om du möter en muttrande grävling på väg uppför i långa nedförsbacken på milbanan: hälsa artigt.
Löparlärdom nr 133: Du får plocka svamp. Helst inte i sista kurvan på Stockholms stadion, dock. Folk kan tro du är schleten.
Löparlärdom nr 134: Skogsluft är gôtt. Stig är skönt. Strand är fint. Havskluck är vilsamt. Storm är spännande.
Löparlärdom nr 135: Åska – är för dumt fôlk. Tor hatar löpare. Springer du på slätt: donk! Springer du under träd: donk! Springer du i vatten: donk!
Spring hem.
Löparlärdom nr 136: Ett stilla regn är som en smekning. Snöar det lappvantar knirrar det fint. I Halland vräkte snön mot oss nerifrån en gång, när vi hade träningsläger längs havet. Kul att få i munnen.
Löparlärdom nr 137: Om en mycket rund kvinna med andfådd hund blir arg när du möter henne på trottoaren och hon ilsket fnyser ”Dä finns skoger te sånt där!”. Spring bara lugnt vidare. Ge henne inget av alla de bra svar du hinner tänka ut på tillbakavägen. Tig.
En ska aldrig skåda andfådd hund i munnen.
Schleten – sliten.
Gôtt – gott.
Fôlk – folk.
Tor – åskguden.
Donk – hårt slag (eller i andra sammanhang dunk).
Dä – det.
Skoger – skogar.
Te – till.
Fler löpta lärdomar
Löparlärdom nr 1-25 – Löparlärdom nr 26-49 – Löparlärdom nr 50-89 – Löparlärdom nr 90-116 – Löparlärdom nr 117 – Löparlärdom nr 118-122 – Löparlärdom nr 123-125 – Löparlärdom nr 126-130