Bortskänkes: en bra livshistoria

Kocki

Måste erkänna att det kändes lite kluvet för några år sedan, när jag fick höra att en av mina böcker var till salu billigt på vårt bibliotek.

Å ena sidan det dåliga självförtroendet. ”Det är väl ingen som vill låna den.”

Å andra sidan kulturkämpen inom en. ”Men va’ gör ni? Sälja ut en lokal författares verk?!”

Nå, jag har förlåtit bibblan både det ena och andra och lånar regelbundet. I våras gick jag bokcirkel där och ibland besöker jag en av bibliotekariernas bokblogg. Kanske börjar jag släktforska snart på bibliotekets övervåning. Jag är inte långsint.

Nu ger de bort dem
I den andan går jag dit en solig fredag mellan gräsklippning och apoteksbesök. Då har de en hel bokvagn med böcker som bortskänkes. Jag plockar till mig Torgny Karnstedts Mitt namn är Kocki och Leif Zerns Kaddish på motorcykel.

Jaså Karnstedt också och hans bok om mannen bakom den kultförklarade korvkiosken i Arvika. Den som förkroppsligar ett gammalt användbart västsvenskt uttryck. Gôtt mos.

Synd om Värmlandshyllan. Synd på en lärorik historia om Sverige, Arvika, fattigdom och mänsklig överlevnadsförmåga. Synd om alla möjliga hyllor. Synd om människorna.

Sträckläser Kockis berättelse
Leif Zerns berättelse börjar med ett citat av Isaac Bashevis Singer:
-Tror ni att de döda lever?
-Antingen lever de döda eller också är de levande döda.

Varför kommer jag att tänka på böcker?

### Innan kvällen har jag sträckläst livshistorien som bygger på Kockis egna anteckningar.
### Funderar på att lägga tillbaka den i vagnen med bortskänkes, så fler kan läsa den, det är boken värd.
### Vi kunde göra en lista över böckerna och låta folk anteckna vilken de lånat.