Fikar på lokal med den kära vännen. Då faller blicken på en damtidnings förstasida. ”Sådan är Silvia som mormor”.
– Hon är säkert lika bra som jag, säger min vän.
– Aldrig i livet. Du behöver inte tvinga våra barn att vara protestantiska kristna och uppfostra dem till prinsar, prinsessor och i värsta fall tronföljare.
– Hon är säkert…
– … snäll mot hundar och barn. Det tror jag med. Men du kan ju tänka dig hur hon skulle reagera om barnbarnen gick med i Unga Örnar. Eller, hemska tanke, Ung Vänster eller Republikanska föreningen.
Silvia kan helt enkelt inte bli en bra mormor. Det går inte i den rollen. En riktig mormor låter sina barnbarn tänka fritt och vara rationella varelser. Tänk dig när hon får frågan om hur en statschef bör utses i Sverige. Ska hon ta dem med till sängkammaren då och berätta? ”Jo, först klädde jag av mig. Sen gjorde Kongen det också. Sen kröp vi ner under täcket och släckte ljuset…”
Arma mormor. Arma barnbarn.
Arma land.
Femtonåriga sonen såg samma tidning i affären.
Pekade och garvade högt.
Vem undrar liksom hur Silvia är som mormor?
Jag försökte nåt med …en del… kanske…typ förebild…eller nåt…
Men jag märkte att det inte höll.
Så jag garvade lite jag också.
Sen pratade vi lite om hans mormor istället.
Och min mormor.
Helt klart mer intressant 🙂
Han tänker som jag, den unge mannen. Världen är full av humor, bara vi ser den.
Hurra för alla finurliga femtonåringar och mormödrar i världen!