Vår minsta gemensamma prat-ram

God Helg-tornet med skylten tänd.

En blogg ska sticka ut hakan ibland. Annars är den bara en liten lort.
Råkade jag göra det häromdagen?
Gôtt.

Detta är tredje inlägget om referensramen. Den som gör att vi har lättare att prata med varandra och känna oss hemma. Lättare att blogga med för den delen.

Livet har lärt mig att det är fint om vi har en sådan minsta gemensamma prat-ram. I mitt Forshaga blir samtalet enklare om man känner till Klarälven, badplatsen vid Skivtjärn, ishallen, nya badhuset i Deje, Sisugården, trollstigen i skogen borta vid hembygdsgården, Röda Korsets second hand-butik i före detta baptistkyrkan, återvinningscentralen på vägen till SIS-ungdomshemmet Klarälvsgården, historien om bruken vid Kvarntorp, Mölnbacka, Deje och Forshaga samt vem Inge i Halla är.

Nisse Nilsson, Uffe Sterner, Stefan Holm, den asfalterade banvallen, namnet på några folkvalda, Lars Anderssons böcker om Hedås, The Frukostmacka på kultur- och fikaoasen Gamla Kraftstationen i Deje och min granne Daniel Engströms fantastiska insamling till ALS-forskningen hör också till den där underlättande referensramen.

Forshaga-Deje-bladet förstås.
Toves i Deje som lagar motorgräsklippare.
Herman Reijers skulpturer och målningar.
Dyvelstenen.
Sveriges högsta granbarkborregran.

Den stolta historien om Fritidsbanken
Vänta, vi tar med hårdrockens förflutna i kommunen också, gamla fiket Per i Hagen, Aino Trosells pjäs Lusten finns – Gråten är borta, Staffan Fridh som vet allt om Dejes och idrottens historia, sammanslagningen med Ulleruds kommun 1974 och varför det heter God Helg-tornet. Epa-traktorerna, nya vajervägen mot Karlstad, seklingfisket på hösten vid Västbynäset, Pia Sondells keramik och akvareller, Ann-Katrin Majbrittsdotters bok Du måste berätta allt och den stolta historien om hur Carina Haak kom på att bilda den första Fritidsbanken. Grundad i Deje, nu på mer än 120 platser i landet.

Forshaga Golv, flyttat till Göteborg 1909.
Veterinären i Deje på 30-talet som… asch, dä kvetter.
Örtenvi i Mölnbacka som var Värmlands friidrottscenter.
Laxfisket i Forshagaforsen, tredje bäst i landet.
Myggorna på Pannkakan.
Släkten Lagerlöfs stamgård.
Gränsen norrut mot apokopen (googla!).
Tonsättaren Sven-Eric Johanson.
Prästen Margaretha Lännewall som fyllde kyrkan i Övre Ullerud när busslaster vallfärdade från halva Sverige.
Långlöpartjejerna i Sisu Forshaga SK.
Youtubern Manfred Erlandsson.
De olika kollektiven på Hällekil.
Busslinje 600.
Petruskiosken.

Kan inte kommenderas fram
Ja, du fattar. Så ser en del av vår lokala referensram ut. Då har jag inte pratat om hur vi breddar ramen när jag och mina grannar tänker på riket och klotet.

Den ramen går inte att kommendera fram uppifrån av maktens kvinnor och män. Den går inte att skriva in i någon läroplan. Inte hela. Mycket av den skapar vi tillsammans.

Men bra att ha, det är den.

Nämnde jag Slottet? God Helg-tornet? Nämnde jag att det samtidigt är så att en grupp inte blir riktigt stark förrän den tillåter individerna inom gruppen att vårda sina olikheter?

LÄNKAR till de båda tidigare inläggen om referensramen:
Del 1: Vad krävs för att folk ska skratta?
Del 2: Blir inte livet enklare då?

### Om du tror att detta handlar om en kulturkanon så har du både rätt och fel.
### Diskutera i smågrupper vad jag kan mena med det.
### Kan till och med delar av den komma från studieförbunden, skolan (och media om de bestämmer sig för att bli folkbildare igen)?
### Jag vet inte. Jag vet fortfarande inte hela svaret själv.