Det gör mig ont, men jag slog till katten. Jag som älskar katter men hatar våld.
Så här är det. Katten bet mig. Det har aldrig hänt under ett liv med de djuren. Jag har klappat dem, lärt dem ligga på rygg och sova i mitt knä, gett dem mat och legat och gosat med dem. De i sin tur har lärt sig trivas så mycket bakom den spinnande datorn, att två av dem kom på hur de skulle göra för att få mig att sätta igång den.
Jo, hon bet mig i armen och släppte inte taget. Jag försökte skaka av mig henne men katten satt fast. Det gjorde ont, nu fick jag panik. Skakade vänsterarmen men där satt en katt.
Knyter näven
Jag knyter högerhanden, höjer den och drämmer till allt vad jag orkar rakt i skallen på katten. Måste ju få henne att släppa.
Då – vaknar jag. Slaget dunkar till med kraft, min fru som ligger och läser alldeles bredvid mig i sängen känner vinddraget. Det är inte en katt jag slår. Vi har inte haft katt på flera år. Det är en bok som blivit liggande över vänster handled, när jag somnade. Halva boken på ena sidan, halva på den andra. Boken klämmer över armen och vägrar släppa taget. I sömnen måste det ha känts som ett bett. Jag nästan spräcker den med mitt våldsamma slag.
Boken handlar om fotvandringar på Lanzarote. Tack och lov att jag inte träffade henne som jag älskar. Hon skrattar än, fast hon hoppade högt.
Men att jag slog en katt. Ett oskyldigt djur.
Det small i hela sängkammarn.