”Ge dom ett papper”

Ge dom ett papper med basfakta, så dom har nå’t att gå på. Tänk på att den som ska intervjua dig kan vara jättestressad, mellan två andra uppdrag. Det kan vara en praktikant från Journalisthögskolan som inte hör skillnad på ”Hagfors” och ”Forshaga”. Det kan vara nå’n som inte kan det minsta om ditt ämne. Eller så tappar reporterstackarn intervjublocket långt borta i skogen när han är ute på nästa jobb, men det märker han inte. I varje fall får dina rader honom att känna sig tryggare.

Ge dom ett papper.

Den läxan har jag predikat i många år, från första föredraget om massmedierelationer på ett föreningsmöte i Huskvarna 1976, via otaliga fortsatta kurser inom olika folkrörelser i Värmland med omnejd och till mina år som pressansvarig på Värmlandstrafik.

Ett bra råd. Ibland kom pressmeddelandet in i tidningen nästan ordagrant.

Löjligt?
Men ändå. Det här är väl ändå löjligt? I dag ska jag bli intervjuad om en viss upplevelse jag varit med om, ämnet är inte svårt och karln som ska fråga ut oss är både allmänbildad och garvad.

Trots det mejlar jag honom svar i förväg på varenda fråga han inte hunnit ställa och rätt många han inte tänker ställa dessutom. Material till en romansvit, minst.

Jag börjar tro att jag är oroligt lagd.

Trovärdigt?
Ser det trovärdigt ut om jag har en kopia på papperet framför mig på bordet själv också, så jag ska minnas att jag minns att jag minns?

Vänta, när började jag på sågverket egentligen?

Ge mig ett papper.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *