Periodvis har vi varit Hemnet-nördar. Veckor, månader då jag besökt fastighetsmäklarsajten varje dag. Uppdrag: hitta ett enskilt beläget fritidshus med alla moderniteter, sjöutsikt, storspov samt bra löpvägar och stigar. Nära till affärer, buss eller tåg och annan samhällsservice.
Billigt.
Några gånger har vi lagt bud och en gång höll köpet på att bli av fast storspoven saknades. Vi har lagt ner projektet nu. Det går inte att bo mycket bättre än vi redan gör, för en vettig kostnad. Kommunalrådet kan visserligen inte ordna sjöutsikt, enskildhet och storspov åt vår gata men sådant får man respektera och det är trevligt med grannar. Resten har vi. Hus köpta 1983 har dessutom en tendens att bli billiga att bo i. Jag tror det har med tid att göra. Tiden äter pengar.
Så nu bor vi som bara den. Åh vad vi bor, varenda dag bor vi, i rum efter rum.
Storspov har jag på skiva.
Min dåvarande hustru ( detta var i slutet av 60-talet) hade samma önskan som dej. Enskilt men nära affär. Nära sjö som inte var farlig för ungarna. Nu blev det inte så men vi bodde jävligt nära dåvarande Lastbilcentralen ( 20 m).
Dottern däremot bor vid sjö, 75 m till egen badbrygga men 1,2 mil till affären.
Som du förstår är det självironiskt menat, men samtidigt en karikatyr över vad många svenskars önskar när de besöker Hemnet. Fast storspoven är välkommen när han vill.