Vad är det med gamla kärringars hjärnor? skriver en person i en facebookgrupp jag tycker om. Dom fryser till is, skriver hon.
Allt tycker jag sannerligen inte om.
Ty så långt har det gått med det offentliga samtalet, att en och annan som kämpar för alla människors lika värde också börjar trilla dit. De börjar använda våra motståndares ton, samma förfärliga ton, som om människosynen vore den samma.
Citaten är kommentarer till ett uttalande från SD-kvinnan på bilden ovan. Det är alltså inte hon som skriver, det är folk som är emot hennes hårda syn på andra människor som låter sig provoceras:
Galning. Sjuka jävel. Idiot kärring. Hon är störd. Psykopat. Hon verkar behöva en gyttjemask i fejan. Ormansikte. En stackars surkärring, ansiktet säger allt. Den ruggugglan hade nog väldigt ont, väldigt ofta som barn. Pack. Hon måste vara lågbegåvad.
Så tycker vissa av de mina att politiskt samtal ska föras.
Jag suckar, tar ett djupt andetag och kämpar vidare. Alla människor är lika mycket värda. Alla uttalanden är inte det, ens bland mänskovänner.
*
När vi var barn sa vi såhär:
Den som nämnde’t han klämde’t.
Den som sa’t han va’t.
Heja Svensson Du är inte ensam, den tysta massan reser sej & säger ifrån när kunskapen satt sej!
Jag vet. Det är bara lite tölitt just nu…