Löparlärdom nr 149: Du blir aldrig fullärd som löpare.
En gång fick jag en blåsa som var lika lång som höger långtå, bara för att jag läst en bok. Den sprack. Härom året höll jag på att få en arg tjäder i ögat.
Jag har försökt välta elhus i tegel, känt schäferkäftar runt vänster smalben, tävlat med tävlingslinnet bakochfram (vilket såg intressant ut på solbrännan efteråt), fallit handlöst bland lingon, druckit tvålvatten från vätskebältet i 30-gradig värme, repat glasögon mot jordklotet och tänkt mina djupaste tankar.
En får inte ge tappt.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra
Undrar om inte ”Kutting” ä faligt?
Oron har stärkts!
Som mycket här i världen är det en medicinsk paradox.
Jag skulle knäppa ett kort på mitt löparsällskaps bak medan jag sprang, landade på ansiktet i barrig mossa och skyllde på en rot samtidigt som jag gömde kameran under mig.
Det var lite orättvist mot skogen. Inte fick jag den där bra bilden heller, mer än som en mental bild där bak i huvudet. Det fungerar också.
Jag ska inte skylla på skogen fler gånger, det var orättvist
Somliga straffar Gud genast.
Mina gamla förfäder, skogsfinnarna, bad trädet om ursäkt: ”Förlåt att jag måste fälla dig, men mina barn fryser”.
Jag tror du är skyldig en rot en ursäkt 😉
Ha ha ha, jag är beredd att hålla med 🙂