Vitsippor med löpvana.
Antag att det är en sån där dag när du bestämt dig för att springa lite längre än du brukat i vinter.
Antag att dina nya hörapparater gör att du fått tillbaka en hel kör av vårfåglar. De övar ivrigt medan du löper längs Klarälven och in mellan villagatorna.
Nu har det gått 50 minuter och du börjar bli trött mitt i löplusten. Rejält seg i gammelmansmusklerna.
Antag att det då råkar stå två små töser i kanten av dungen bredvid skolan. De undrar om du vill ha en blomma.
En lätt börda
Allt detta hände mig i går och jag blev så lycklig. En blomma var räckte de den lufsande farbrorn i träningsoverallen, allt medan deras lärare nickade och log.
– Tack snälla, det är klart jag vill.
Försiktigt försiktigt bar jag två nyplockade vitsippor med mig i näven, de sista kilometrarna hem. Tung i löpsteget, lätt i sinnet.
Jag hoppas barnen märkte vad de gjorde denna medmänniska glad.
Det gjorde de nog.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 457, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).