En gång skulle jag kliva upp på Värmlands högsta topp, Granberget. När det var 500 meter kvar mötte jag en sädesärla som var gul. Gul? Då vände jag.
Att skogen ”blåner”, det går an. Men blir luften så tunn att ärlorna gulnar bör du genast vända om. Själv gick hon österut mot Örsjöberget.
*
Förresten så var det för att det blev mörkt och detta var ett spontanbesök före mobiltelefonernas tid när vi ändå for förbi och de i bilen började bli oroliga tror jag och jag visste inte hur kort bit det var kvar förrän vi tittade på kartan hemma, efteråt, och det stör mig att jag inte varit dit upp, det vet jag väl att det finns gulärlor.
Inte ett klassiskt blogginlägg.
