Så ser jag det hända igen. En vän på facebook skriver något satiriskt, varpå en av hans läsare reagerar och börjar käfta emot. Då tvingas min skrivarvän försöka förklara satiren.
Jag har varit där själv. Det fungerar inte. Att förklara satir för någon som inte tycker om satir är som att försöka förklara det roliga i ett skämt. Resultatet kan bara bli trassligt, även när texten från början var bra.
Knövvligt detta. Vi vill ju ha dialog, vi vill ju ha reaktion, vare sig vi pratar eller skriver. Skillnaden är att det är väldigt sällan som någon ber en förklara ett muntligt skämt.
Somliga svenskar behöver träna på satir. Svensk debatt är för grå och lägg märke till att jag pratar inte om näthat nu, för det är något annat.
Djupt inne i all god satir finns en värme och ett vemod.