En dag pratar jag om skrivande med en medmänniska. Snart kommer vi in på alla dessa vardagspoeter.
Just då inser jag att det finns bildkonstnärer också i vår vardag. Det gäller bara att se.
Vardagspoeter? De stöter jag på lite varstans.
Larmpoet:
– Minns du översvämninga i Årjäng? Å ja tog förste larmet.
Traktorpoet:
Han från kommunen som var så stolt över alla finesser på sin nya traktor, när han stannade på gångvägen utanför oss och förevisade.
Poeter i alla jobb
De finns i alla yrken, poeterna.
Fotografen som kom på att vi skulle göra reportage per uppblåsbar båt i Karlstads underjord.
Sågverksarbetaren som gav sig katten på att lägga norra Europas jämnaste kant på virkespaketen.
Mjölkbonden och hennes man som levererade prickfri mjölk i 50 år.
Gör livet vackrare
När vi sitter vid köksbordet och pratar ord inser jag att det finns vardagskonstnärer också. Sådana som lägger tid, kraft och känsla på att göra livet lite vackrare att se på.
Den senaste tiden har den kära vännen och jag talat ofta om en av dem. Nämligen grävmaskinisten som lägger ner sin själ i att göra jämna dikeskanter vid vägbygget från Karlstad och upp genom vår kommun. Slänten ser ut som om man kärleksfullt brett den jämn med smörkniv.
Hur gör han? säger vi. Eller hon.
Hur kan man? Med en grävskopa?
I går när jag åkte hem såg jag att det fanns många av dem.
Tack för vackerheta, ni som sitter vid spakarna!
### En annan vägkonstnär noterade vi för några år sedan längs samma väg.
### Jag återkommer till den utsmyckningen.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 674, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).