TELEFONÖREN ringer.
– Har du sett’et? säger han uppbragt, nästan ettrig.
– Vadå?
– Di ha tage bort dom?
– Vilka då?
– Luftledningera! Det finns inga luftledningar kvar. Detta ä bedrövlitt! Gör nôt!!!
– I fjol hade Ellevio 13 procent kvar av dom luftledningar som går till hushållen, några hundra mil bara, mässar jag. Har du inte upptäckt detta förrän nu? Till och med i längs min barndoms grusväg långt borta i skogen har dom tagit bort stolparna.
– Ja ja ja. Jag har haft lite skit på visire. Ja såg’et inte.
– Du har väl inget visir på mopedhjälmen?
Det sista hör han inte. Inte vill han lyssna när jag försöker hävda att miljön blir säkrare för fåglarna heller. Ingen ledning att flyga på och skadas av, ingen att få stötar av.
– Dä ska va ledningar i lufta, suckar han. Dä har det alltid vart. Å där ska dä sitta en fin rad med svalor. Eller en ormvråk på stôlpen.
Allt ändrer di på.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 670, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).