Här är ett försök att berätta hur jag tänkte som barn. Det handlar om stadsborna som vi tyckte var så oföretagsamma att barnen fick lov att ha särskilda tillrättalagda ”lekparker” (skojigt ord) och ”fritidsledare” (skojigt ord). Till och med duvorna där fick lov att matas av särskilt utsedda äldre.
Texten jag länkar till är min senaste krönika på tankesmedjanida.se. Misstänker att det kommer en fortsättning, för jag hamnade ju i stora städer även jag. Med viss förvånad glädje.
”Aldrig att jag flyttar till en stad”.
