Augusti, du mystiska. Sommarnatten letar fram sin tröja, ljuden är nya och på dagarna har vi skördat. Hallon, kantareller och sommarminnen.
Mystisk är du. Hur gör du för att sätta i gång alla känslor? Vemod och glädje, skolstart och projektbörjor, lust att bli färdig med mäktiga altan- och romanbyggen. Lust att sitta i mörkret och lyssna. Den pirrande känslan av hur något strax ska ta slut.
Snart har sommaren lekt färdigt. Snart men inte riktigt än. Vill du följa med och bada en sista gång? Ska vi ta en svamprunda, den korta rundan?
I morgon kommer drivisen. Då blir det roligt.
Så vacker prosalyrisk text. och knorren på slutet balanserar
Tack!