Ormvråkarna cirkulerar över socknen igen, tofsvipan viiiiii-ar och nu ser jag en sparvhök skynda förbi grannens balkong. Han vill äta gulsparv och talgoxe, har han tänkt.
Snön har smäl… börjar jag skriva, men då börjar det yra och trafikradion rapporterar om lastbilar som kanat i diket. Ja, vad hade du väntat dig? Här på trakten är det mars i almanackan, inte maj. Det ska komma snö i mars.
Snön är invandrad precis som sommarregnen. Jag skulle inte klara mig utan den invandringen. Inte du heller. Väder och klimat vet inga gränser. De hör ihop, precis som människor.
När jag trär på löparskorna på lunchen har det slutat lukta vår ett tag. Snö! sniffar näsan och pekar nyfiket uppåt gatlyktan till. Den som kommunen har lovat laga nästa gång de gör ett större svep. Enstaka lyktor far de inte ut och lagar.
En vipas hjärta i vänster sko
Hur låter tofsvipan? Hon påminner om en katts jamande eller ett tv-spel, skriver någon på nätet. Ett kvidande läte som kanske gett upphov till namnet vipa? tror en annan. Legenden Erik Rosenberg beskriver det så här:
Veuv veú-vi vite vite ve-vu-víh.
Om du tänker spela om pengar ska du ha ett viphjärta i din vänstra sko. Då vinner du alltid. Hittar du en mångfärgad sten i en vipas bo ska du bära den med dig. Då kan du göra dig osynlig.
Jag tycker så mycket om den fågeln.
Ifall jag en dag lär mig flyga, så vill jag flyga som tofsvipan.
Gärna osynlig en stund, bara jag får vingar.