Ibland träffar jag på kristna som verkar tycka att de kan bete sig hur som helst, eftersom de anser att Vår Herre ändå förlåter dem, så fort de ber om det. Jag har svårt för den attityden.
Likafullt tror jag på förlåtelse, fast jag inte är kyrklig av mig.
”Jag litar inte riktigt på de där hastiga omvändelserna”, skriver en helt annan person i en facebookgrupp jag besöker. Hennes inlägg handlar om en ung man som hoppat av en nazistorganisation och nu far runt och propagerar mot sina forna vänner.
Det är där min förlåtelse kommer in. Visst, du får inte vara alltför godtrogen. Men den som under stort besvär och hot lämnar en våldsam högerextrem miljö förtjänar att hedras, tycker jag. Det kan inte vara lätt.
Säkert skulle jag också väga hans ord och handlingar noga. Men jag skulle inte börja med att stöta bort. Jag skulle börja med respekt och med att försöka lyssna och förstå.
Lättförtjänta pengar för en riskkapitalist
… när jag har kommit så långt i funderingen hamnar mina ögon på en artikel om Mattias X Lundberg, riskkapitalist och ägare till koncernen MXL. Koncernen har 14 företag varav de flesta sysslar med vård och omsorg för äldre och funktionshindrade i Gävle, Skellefteå och Umeå. Omsättning 120 miljoner kronor.
I fjol berättade han i en artikel i Dagens Industri att det var väldigt lätt att tjäna pengar i välfärden. Då blev han missförstådd. Folk trodde han ville skryta.
Nu lämnar Mattias X Lundberg moderaterna och söker medlemskap i Vänsterpartiet. Han har börjat tycka att det är viktigare med ett tryggt och bra samhälle för alla, än att bara tjäna pengar.
Jaha. Där kom han.
Hoppa nu pojkar
Ibland önskar jag att jag vore cirkusdirektör. En sådan där som fick lejonen att hoppa genom brinnande ringar. Fast i mitt fall är det nazister och riskkapitalister i välfärden jag skulle vilja ordna strömhopp åt. Hitåt.
– Hôpp’ nu pôjker. Såja. Slôss inte. Hôppa på nu, så får ni kaffe där borta till vänster se’n.
Klatsch.