Jag tror inte att jag någonsin skulle kalla en ort för ”håla”. Det handlar om människosyn, om att tycka om människor. Alla bor i sitt centrum. Saken underlättas av att jag kommer från en by som knappast ens var en by, Ängebäckstorp var mer utdraget än så.
Inte vill jag skämmas för mitt ursprung.
”Smörhåla” är något annat. Ibland kan ett ortnamn förstås vara ironiskt, själv känner jag till både Brölösera och Tuggelite. Här på trakten har vi faktiskt ett ställe som heter just Smörhålan. Jag har alltid undrat om det namnet också är ironiskt. Inte vet jag hur mycket de kom upp i smöret där, i vår tätorts östra utkanter.
Varg har de ibland har jag förstått.
En gång i tiden åt folk ur samma fat. Då, om det någon gång råkade vara goddagar, serverades gröten med en håla fylld med smör mitt i. Där kunde alla doppa sina skedar och ta sin del. Hade du folkvett tog du inte för mycket, det dyra smöret skulle räcka till alla.
Ha folkvett.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root