Jo förstår ni barn, på den tiden fanns det en sorts plattor som kallades disketter. Dom var stora som nygräddade plättar och många som tusenbröder. Skulle vi säkerhetskopiera allt från en dator gick det åt 18 stycken. Eller 20. Sånt pysslade vi med på nätterna.
Saken är den att jag har varit och tömt bankfacket. Nordea håller på och lägger ner på vår ort, sådär som banker gör, och då måste boxarna bort. Tack och hej.
Det blir en intressant stund när vi kommer hem och får se allt det vi slumpmässigt sparat för livet i bankens valv. Femtiosex disketter, fem C4-kuvert, fyra cd-rom-skivor och tre usb-minnen. I kuverten ligger betyg och husköparpapper, den delen av inventeringen går fort. Men vad ska jag göra med alla mina disketter? Femtiosex stycken, hur tänkte vi när vi bar dit dom, bunt efter bunt?
– Skicka dom till Palme-utredningen! säger en trevlig karl på Skatteverket som jag råkar berätta för, medan han letar efter en uppgift åt mig.
Det är ju ett sätt förstås.
Den natten gick fort
Då minns jag den där stora klumpen som gömmer sig i hörnet längst in under en bordsskiva i arbetsrummet. Är inte det en tjockdator? Gillar inte tjocka datorer platta disketter? Det kanske faktiskt går att läsa en gång till vad jag sparat för livet?
Mycket riktigt. Tjugotre (!) av disketterna gick åt när jag kopierade en hel datorhårddisk år 1998. Den septembernatten gick fort. Flytta markör, klicka och Spara som, flytta markör, klicka och Spara som. Så levde vi våra liv den gången. Spara som och ny diskett, Spara som och ny diskett.
Någon som vill ha en 18 år gammal fil med lokalradiokrönikor nerskrivna på hemgjord dialekt? ”Ärrä bra märrä?”. Någon som behöver manuset till en skrift för olika fackförbund om yttre miljö och arbetsmiljö? Jag har även en diskett med uppläsningar och föredrag från 1980- och 1990-talen, om du är intresserad.
Endast en ägare, prästkörd.
Släng aldrig nå’t!
I mina byrålådor har jag ytterligare tre kilo disketter, alla med Viktigt Material För Framtida Memoarer, tihi.
Det gick förresten inte att läsa disketterna. Än har jag inte fått igång den tjocke men vi jobbar på’t.
En ska aldrig slänga sladdar.
### Till dig, du orolige som undrar hur det går för oss nu, utan bankfack någon vecka:
### Vi har inte många ”guldklimpar”, det är inte vår stil. De vi har finns på annan ort. Har en jobbat på SOS-central och Räddningsverk så har en.
### Disketterna är inte stöldbegärliga, hör jag på byn. Inte ens den med mappen Div text. Det är bittert – men tack för omtanken 🙂
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra
Tror jag har en Usb-diskettläsare i en närbelägen stuga om det är av intresse. Kanske jag först ska inventera min egen samling disketter, särkilt de med oläslig text på som innehåller bilder från 98 föreställande ”Malen” eller ”Malin”.
Förresten, Win 95 skulle väl levereras på 95 disketter? Tror inte det blev så.
Enligt Den förträffliga appen ”Kasta rätt” ska disketter slängas bland restavfall i soppåsen. I alla fall i Karlstad. Känns sådär. Kanske kan Forshaga ordna ett eget fack? Själv har jag ersatt bankfacket för länge sen med en portfölj som jag inte själv kan öppna. Har testat 500 kombinationer …tror inte det innehåller något mer värdefullt än mina betyg, men ingen vill se dem längre:-(
Det visade sig att vi också hade en usb-diskettläsare, men den tycker bara jag ska formatera disketten… Problemet är inte så stort, jag kan leva utan att se en del av de här disketterna. Det mesta finns i färskare versioner på nuvarande dator, gudskelov.
Lycka till med kombination 501!