En dag öser jag snö och tänker på döden.
Snön dansar, tankarna yr.
Snöösning tycker jag om. Det är ett så roligt ord med två ö mitt inuti. Världen är redan fin när snöösning behövs och gör du rätt blir den ännu vackrare efter din snöösning. Du märker att jag gillar’t va’? Snöösning, snöösning, snöösning.
– Va’ öser du snögen mä?
– Skôvla.
Även det är ett flitigt och hedersamt ord i dessa tider.
Om döden har jag intet nytt att rapportera. Vi har haft ett allvarligt samtal och han har lovat avvakta. Trappan behöver sopas.
Vart ä’ bôrsten?
Snögen: snön.
Mä: med.
Skôvla: skoveln.
Vart: var.
Bôrsten: borsten.