Hur den icke legitimerade barfotaläkaren Svensson gör bort sig

Det hela är pinsamt men det är ju sådant som kåsörer stundom sysslar med. Gör bort sig.

Hur många löparkrönikor har jag skrivit i diverse blad genom åren? Hur många skador har jag själv haft i ben och andra partiklar? Hur många idrottsläkarspalter har jag plöjt? Hur många joggingböcker?

Mitt eget skadepanorama genom åren sträcker sig från rispor i skallen och på näsan till nackproblem, skulderproblem, stukade revben och … ja, det fortsätter söderut. Värsta stukningen av foten en gång, tappade naglar på Värmlandsnäs, hela långtån som sprack nertill under Berlin Marathon. Två långa skadeuppehåll, det ena på grund av knäet, det andra på grund av diskbråcket. En gång gick de in i knäet och hittade ingenting. Vad alla undersökningar de gjorde av nacke och rygg kan ha kostat törs jag inte tänka på.

Kort sagt, jag är som alla motionslöpare som hållit på några år. En icke legitimerad idrottsläkare, vi blir sådana. Fråga mig om löparknä och jag ska säga vilken stretchövning du bör testa. Fråga mig om hälsporre och jag kan berätta hur lång tid den tog att läka för en bekant till mig. Flera bekanta till mig. Fråga mig om den lätta stretchningens betydelse för blodgenomströmning och läkning. Fråga…

Saken är den att löpningen är en medicinsk paradox. Du mår bättre och sämre. Undra på att vi blir experter.

Bursa eller DVT?
I början på förra veckan började det molvärka i höger underben och kännas som en svullen knöl. Bursa? tänker du. En av kroppens egna smörjkoppar som behagar krångla? Ja, kanske det. Sitter det över huvud taget någon bursa där, på insidan smalbenet och i höjd med mitten på vaden?

Även en expert kan behöva googla, så då gör jag det. Bursa kan det vara.

Sedan googlar jag på symptomen. Mådde jag inte lite tjyvtjockt i tisdags och onsdags kväll och mitt på torsdagen? Lätt huvudvärk, yrsel. Jo. Som van googlare letar jag mig snart fram till DVT. Djup ventrombos. Naturligtvis, en blodpropp är det, av värsta slag. Du är ändå 64 år, Svensson. Tjockskallig har du varit hela livet, nu börjar blodet tjockna också.

Värken stämmer, förklarar Google. Svullnaden stämmer.

Sent på fredagskvällen har jag övertalat den kära vännen att det är bäst att ringa 1177. Plats 10 i kön. När jag kommer fram har jag tappat rösten.
– Blodpropp, viskar jag.
– Åk in till akuten, säger 1177.

Halv fyra på natten kommer doktorn in i mitt behandlingsrum, en trevlig ung man. Då har de tagit blodprover och gjort diverse tester, men han har inte läst resultaten än för han vill undersöka mig först.
– Här, känn, säger jag. Här är det svullet. Ont gör det också. Prôpp.
– Du har inte känt att det är likadant på andra benet? säger han vänligt. Det är benhinnan du känner. Den känns så.

Shit, som vi säger här på trakten. En vanlig enkel benhinneinflammation? Gud så pinsamt. Det första som varje idrottsläkarspalt med självaktning skriver om. Har jag missat något så vanligt? Här ligger jag och försöker få doktorn att hitta svullnaden och så hittar han en likadan på andra benet. En som visserligen inte värker.

Jag blir så full i skratt. Det är inte en propp på väg norrut i kroppen. Det är en vanlig uschlig shin splint. Hurra!

– Det kan ta tid innan du kan springa fullt ut igen… säger doktorn.
– Jag vet, svarar jag lyckligt. 71 dagar i genomsnitt.

Tjohoo!

7 reaktioner till “Hur den icke legitimerade barfotaläkaren Svensson gör bort sig”

  1. Dä ä åldern som pökar! Pension har sina sidor, Du vänjer Dej!
    Ja, ja, ja självklart blir Du bra dä gäller bare å förstå att dä ä bra mä söffa då!

    1. Du skulle bara veta hur mycket jag ligger och vilar, även när jag tränar som mest. Det är då kroppen återhämtar sig. Vilan är minst lika viktig.

      Vilat från löpning har jag gjort en vecka, drygt. Nu måste jag snart cykla, simma eller nåt. Gardinerna börjar bli slitna 😉

  2. Åååå så det kan bli 🙂
    Men hur ska man veta
    när man vet så mycket som du 😉
    God bättring!

    1. Tack!

      Jag känner mig som hon eller han som ristade på Osebergskeppet: ”Mennesket vet lite”.

  3. Google o symtom är ingen bra kombo. Men du som vet allt detta inom löpningens värld, kan man få hjälp på akuten med en brusten motivation också tror du?

    1. Det är samma sak med de tryckta läkarspalterna på sin tid, inte nyttiga att läsa för de amatörer de var avsedda för, men god underhållning.

      Motivation? Jag är så lyckligt lottad att jag blir beroende av endorfinerna, fysiskt beroende alltså, efter att ha tränat ungefär tre gånger i veckan i tre veckor. Sedan är suget tillbaka.

Kommentarer inaktiverade.