En dag gör jag mitt regelbundna gästspel och talar om medier, tryckfrihet och yttrandefrihet på Röda Korsets samhällsorientering för våra flyktingar. Detta har svenska folket kämpat sig till, säger jag. Demokratin måste vi försvara varje dag.
Bra. Varför skriver inte svenska tidningar mer om kriget i Syrien? frågar en vänlig kvinna. Efteråt berättar hon om släktingar, inringade av kriget därhemma i Damaskus. Om bristen på mat, folk som blir utdragna ur bilar, soldater som måste mutas.
– Brukar du ha skrivkurser, säger hon. Du sa det.
– Förr, inte nu.
– Jag vill kunna berätta.
– Skriv på engelska.
– Nej. Jag bor här nu. Jag behöver berätta.
Alla tre begrep
Efteråt sitter jag länge för mig själv hemma vid köksbordet och fantiserar kring en skrivcirkel med integrationsinslag för flyktingar som lärt sig börja tala svenska. Liten grupp, personliga skrivövningar, hemläxor, högläsning, textanalys tillsammans, applåder, skratt och tårar, smakprov från bra svenska författare, besök i det typiskt svenska och i det otypiska.
Farmor och farfar tog emot ett krigsbarn från Finland. Ilari. Det kunde de. Skulle inte jag kunna göra en insats tre-fyra timmar i veckan? Stödja några nya forshagabor när de hjälper sig själva att erövra svenska skriftspråket?
De behöver berätta. Det behövde Ilari med. Jag har inte bestämt mig än, sa jag till kvinnan från Syrien, när vi skildes vid Lärcentret. Kanske i januari när jag gått i pension?
Hon och mannen bredvid såg mig länge i ögonen. Vi begrep redan, alla tre. Det var inte bara de som måste. Jag med. På min högra axel satt Jonatan i Bröderna Lejonhjärta och viskade:
– Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Behöver du en assistent på kursen?
Älskar att du frågar. Har inte velat berätta än att du ska köra en parallell kurs 🙂 Förr eller senare.
Dina tankar går i samma banor som mina, vi får byta erfarenheter på vägen.
Vad roligt! Jag delar gärna med mig, har bara inte hunnit tänka färdigt än kring själva upplägget. Min tanke är i varje fall att ha en inte alltför stor grupp, att vi ska vara här hemma, att det ska likna en traditionell skrivarcirkel så som jag och många andra brukat jobba och att vi även ska göra några utflykter i det typiskt svenska. Som de sedan får skriva om. Hemmamatch i hockey med Forshaga IF, skogsutflykt, tipspromenad vid friluftsgården. Den sortens för vissa rätt exotiska besök, antar jag.
Tanken är att hjälpa dem hjälpa sig själva att få mod att skriva på svenska.
Ser fram emot dina tankar kring detta framöver.