Det finns en svamp som luktar rutten kål och är oätlig. Ändå är den en favorit, ända sedan den kära vännen for på kurs och lärde känna skivlingen. Marasmiellus perforans säger inte mycket, inte att det är en 2-4 centimeter hög hattsvamp heller, med tunn luden fot och en hatt som är 0,5-1,5 centimeter bred med smutsvit yta.
Det söta är hur den växer, barrbroskskivlingen. Titta i barrförnan i vilken granskog som helst, där hittar du svampen, ömt fastvuxen i ett granbarr. Ett barr, ett enda granbarr, är allt den begär. Ofta när vi går i skogen kommer hon nära, med sin nya bekantskap i handen.
”Titta, vad söt den är”.
”Du med”, säger jag. Folk som är kära i små trivsamma svampar som kramar barr kan inte ha fel.
Lyckad internetfasta
Lördagen den 19 september blir en fin dag. Är det första gången sedan 1994 som jag inte är ute på nätet på ett helt dygn, utan att vara sjuk eller bortrest? Kanske. (Som om jag inte skulle surfa och facebooka när jag ligger sjuk eller reser på de sju haven)…
Efter frukost står jag vid sågbocken och kapar ved. Vedskjulet behöver organiseras om och jag sågar, stuvar om vedstaplarna och filosoferar. Var det inte författaren Tage Aurell som brukade såga ved när folk kom på besök? En stock på sågbocken, två sågdrag och sedan en lång, utförlig berättelse från Aurell. Femton minuter senare två nya sågdrag och därefter ännu en historia.
Och ännu en.
Mitt i ett av mina eftertänksamma sågdrag ringer en vän, vi har ett långt kamratligt samtal om viktiga ting och jag blir glad. Det går att prata med varandra, inte bara facebooka. Kanske vände han den här envise karlen i en viss fråga, det är inte det lättaste.
När vedskjulet är ansat och klart går den kära vännen och jag till skogen. Snart står hon med en liten söt barrkramare i handen igen och bara måste visa mig. Därefter har vi stämt träff med 35 svarta trumpetsvampar, men de är inte hemma vecka 38 heller. Det gör ingenting, vi hämtar kantareller i stället.
Och frid.
# Vedskjulet har den kära vännen byggt.
# Hon blev färdig 4 september 2006. Eftersom jag ser positivt på byggverksamhet på tomten firade jag fru och skjul med mousserande vin och ett kortare högtidstal, då för nio år sedan.
# Sedan dess firar vi Vedskjulets dag varje år den fjärde dagen i september. I år talade jag om vikten av pensionärsrabatt. På allting. Stormande applåder.
Jag blir så glad av det här inlägget!
Skönt att veta att det finns söta små barrkramare och att någon uppmärksammat dem.