Jag vill inte skriva om terror, fanatism och politisk misär. Det räcker nu.
Jag vill berätta om lyckan i en åttaårings ögon när han första gången törs ta klivet från tremetern i vårt badhus. Plask, stolt skratt och sju minuter senare gör en nästan simkunnig lillasyster samma kliv, fast från enmetern.
Jag vill tänka på bägarlav, jättekast, långa och korta barr och annat som sysselsätter våra sinnen när vi vandrar i skogar där livet går vidare och lugnet föds.
Det räcker nu.
Jag vill träna underliga gångarter på tipsrundan vid friluftsgården. ”Åkej, nu går vi som en löpare i schack”. ”Å nu som en springare”.
Jag vill mata fåglar, krama den kära vännen och läsa god poesi.
…
och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;
tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.
…
### Sapfo, född någon gång mellan 630 och 612 före vår tideräkning, död cirka 570 före vår tideräkning, var en kvinnlig vislyriker från ön Lesbos.
### Diktraderna ovan har hon skrivit.
### Jag vill inte skriva om annat sus än det sapfiska öronsuset nu på ett tag. Hör du hur det susar?
Underbart ?