Får en vara nöjd?

Väskan

Ibland får en till det. De där få gångerna i en skribents liv då det pirrar till i maggropen redan innan orden nått från tanke till tangent.

Det händer inte ofta och dock: när det händer sjunger änglarna. Svarta änglar ibland i den här skrivarens fall men sjung för hundan, jag vill höra sång sa jag.

I de sociala mediernas tid gäller det att vara snabb. Twitter löser världsproblemen på en grisblink, Instagram har bilden, Facebook de geniala kommentarerna. Själv är jag sällan sådan, jag är en eftertänksam eftersläntrare.

Rasister i handling
Så går jag alltså och grunnar i dagar och nätter över bristen på källkritik hos det främlingsfientliga partiets sympatisörer. Främlingsfientliga? Skriv som det är, det är ett rasistiskt parti i handling, sedan får kostymerna och partidokumenten vara hur nypressade de vill. Handlingen talar och den är inte vacker.

Sympatisörerna förlåter allt. Vecka ut och vecka in strömmar nya bravader och korkade uttalanden från deras förtroendevalda över oss i blad och på nät, men de har förståelse. Vecka ut och vecka in denna förtröstan. När en av deras anställda på riksdagskansliet misstänks vara rysk desinformatör som tagit emot miljoner i en tveksam husaffär med annan ryss tiger partiledningen. Hela partiet tiger. Desinformatören sjukskriver sig, även det känns igen.

Då, efter lång eftertanke, rinner orden till i min skalle. Maggropen pirrar och texten knackas ner. En kortdikt av min vän Viktor Root.

Trivs.

Sanningen om källkritiken

Många partier har
väljare.

SD har sväljare.

Viktor Root

### Dikt med anledning av de främlingsfientligas förmåga att svälja både nätlögner och egna förtroendevaldas korkade bravader. Skriven i september 2016 när deras ryska säkerhetsrisk, mannen med de många identiteterna, just fått lov att säga upp sig från deras riksdagskansli.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Kôppra