Vi är ute och går på Kujberget när jag får tur.
I den obligatoriska gåtan i förväg skriver torsdagens färdledare det geniala: reverse, reverse. En fin ordlek, eftersom platsen där vi ska svänga norrut heter just Backabackarna.
Vi svänger in den gamla vägen, passerar en milsten jag aldrig sett förut fast den stått där i 251 år och parkerar vid sista boningshuset. Adolf Fredriks gamla väg fortsätter på kartan men är inte körbar längre än hit med bil.
En domherre varnar, kängor ritar spår i den tunna snön och österut målar solen eldsflammor på himlen. Kopparkullen heter berget på den sidan vägen, i dag förstår vi varför.
Själva ska vi åt andra hållet, strävar med viss möda upp på Kujberget där färskt skogsarbete gett fin sikt. Där vänder jag blicken tillbaka, tar upp mobilen och knäpper några rutor. Verkligheten är fin nog med tallarna som tassar uppför branten i soluppgången. Men i dag har jag dessutom tur.
En sliten bit tråd
Ser du att bilden är mörk till vänster? Ser du att det ser ut som eld och rök? Ser du den ödesmättade stämningen med det vita fältet i snön?
Ren tur. Det är en tråd från mitt slitna mobilfodral som lyckas förmörka norra delen av bilden. Snyggt kontrasterar elden i nedre vänstra hörnet mot blåhimmeln i övre högra.
Du kanske tror det låg en tanke bakom?
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)