”Kära Herr Minister, hur ser Ni på en smärre filmjölksimport?”

Kanske finns det bara en enda keps i hela världen som beror på kärlek, köttbullar och ett noga översatt fax till jordbruksministern i Franska Polynesien?

Det är i så fall den här.

Man ska inte lämna ut folk. Låt mig bara konstatera att en flicka jag känner ville hälsa på sin pojkvän. Det närmade sig julen år 2000 och han befann sig på Tahiti.

Det gjorde inte hon.

Nu ville hon hälsa på honom, denna decembermånad. Det kan man förstå. Hon tänkte ta med svensk fil, pepparkakor och mammas köttbullar till deras julmåltid. Pojkvännen hade trots allt befunnit sig på resa ett bra tag. Då längtar man efter köttbullar.

Nu har flickan en pappa som är ängsligt lagd. Jag känner honom väl. ”Du kan inte bara stoppa matvaror i resväskan, då kanske de inte släpper in dig. I varje fall tar de köttbullarna i beslag.”

”Vi får väl be om tillstånd då” sa flickan, som om det vore den enklaste sak i världen.

Det kanske det var, vi vet inte riktigt. Han har inte svarat än, den franskpolynesiske jordbruksministern. Men det var ett väldigt fint fax som flickans syster hjälpte till att översätta.

Själv fick jag en fin keps när flickan kom hem. Filen, köttbullarna och pepparkakorna hon gömde i bagaget smakade bra, där i kojan de hyrde uppe i ett träd på Tahiti.

Jag hoppas så att han svarar snart, ministern.

### Tahiti hette tidigare Otaheite.
### Det är därför vi i Sverige säger Tjottahejti ibland, om platser som vi tror ligger långt bort.
### Härifrån sett.

Detta var den tionde kepan. Här är de andra kepsarna i serien: Mitt liv som keps

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 154. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).