Det var dagarna före jul. Vi var på sällsynt besök i stan, jag var nio eller tio år och hade mina samlade tillgångar i fickan.
Varuhuset hette EPA och var känt för sina låga och jämna priser. Allt kostade en krona, två kronor, tre kronor och så vidare. Förkortningen betydde Enhetsprisaktiebolaget, fast det visste jag inte då.
Jag fick gå runt själv och handla, det var stort. Affären kryllade av folk.
Efter ett tag hade jag köpt julklappar till min syster, min bror och min pappa. Artiga expediter slog in varenda present.
Mamma då?
Men så var det mamma. När jag kände efter i fickan fanns det bara en liten ynka slant kvar. En 25-öring. Det var inte mycket pengar på den tiden heller.
Har jag bara 25 öre kvar till mamma? Runt omkring mig trängdes folk som hade både mynt och sedlar i fickorna och jag började skämmas så över min dåliga planering. Jag måste ju ha en julklapp till mamma med. Vad får man för så lite?
Till slut hittade jag en halvliggande tomtenisse i porslin.
– Ska jag slå in den?
– Ja tack.
På julafton berättade jag om min usla planering. Då blev snälla mamma rörd.
En hälsning från 1961
I går hittade vi tomtenissen i en gammal plåtburk efter pappa. Först hade mamma sparat den, sedan pappa. Själva hade vi inte öppnat burken på tjugotvå år. Där låg den och hälsade från mig själv som tioåring.
Efter en stund slog jag upp på nätet hur mycket 25 öre då är värt i december 2023. Svaret är 3 kronor och 59 öre.
Som minne är den värd mer.
### Det är efter EPA-varuhusen som Epa-traktorerna och nu även Epa-dunket fått sina namn.
### Varuhuset hade dåligt rykte i vissa kretsar; dels bland snobbar, dels bland rasister.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 323, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).