Hur var det tidningen Brand skrev dagen innan OS-maran i Stockholm 1912?
”När man fått en arbetare så långt att han icke talar om annat eller tänker på något annat än rekord i höjdhopp, stavhopp och kappspringning, och när hans största och häftigaste dröm i livet är att komma in som nummer ett i ett Marathonlopp och döende mottaga lagerkransen ur en drottnings hand, då är han fiende till sin egen klass och motarbetar dess intressen.”
Så kan man tycka om idrotten. Naturligtvis är det vansinne att det diskuterats i London, om det skulle vara tillåtet för publiken att bära Nike-skor, när det är konkurrenten som sponsrar tävlingarna de ska titta på. Naturligtvis är det vansinne att det diskuterats i London, om bara en viss sponsors pommes frites skulle få säljas. I fish and chipsens förlovade land. Naturligtvis är det vansinne att en fotbollsspelare kan få tio miljoner i månaden i lön. Hur duktig han än är.
Jag tvivlar…
Det finns alltså goda skäl att tvivla på idrotten, precis som författaren Ivar Lo Johansson en gång gjorde.
Men så har vi det där andra. En dansande fint på vänsterkanten och ett perfekt inlägg som medspelaren skallar i mål. En frispark med överskruv i bortre krysset. En sprinter som leker i mål i överlägsen ledning, med armarna som lediga flygplansvingar. En rysk stavhopperska, vacker som ett gitarrsolo av Jimi Hendrix i sin välavvägda flykt över ribban. Ett gäng tiokampare som kramas i en enda stor trött klump, efter att precis ha gått i mål i det avslutande loppet.
Jag gillar inte penningkarusellen, pundets och dollarns makt över elitidrotten de här veckorna. Jag gillar inte doping, filmande fotbollsherrar som dyker och partiska brottningsdomare. Jag gillar inte när cyklister får bli hjälpryttare i ett individuellt lopp.
Men så har vi allt det vackra, inspirerande som idrotten också är. Skönheten, musikaliteten, spänningen. Lusten att själv ge sig ut och springa, efter att ha sett ett dramatiskt hinderlopp eller den avslutande OS-maran.
Jag tvivlar på idrotten.
Jag älskar idrotten.
Tipstack till Lars Nilsson som föreslog att gitarrsolot bör vara av Jimi Hendrix, lämpligen Red House. Min nya stavhoppslåt.