Vi hade våra duster i början.
Du var inte tyst på nätterna.
Det var ett ovant jobb att byta på dig.
Jag fick ett slingrigt sällskap i sängen som drog.
Jag fick skavsår under näsan också. Är det kärlek, det?
Ja, det är väl det. Numera går vattenbytet på kvällen på ren rutin. Ljudet har jag glömt, du får väl väsa om du vill. ”Sir Väs” var ett elakt smeknamn, förlåt.
Tack sängkompis!
Näsan har blivit garvad. Allt som behövdes var lite salva (ullfett!) och tålamod.
Och sömnen, sömnen! Varje morgon när jag tittar i mobilen så har jag bara slutat andas 0,8 gånger i timmen ungefär. Inte 32 som när sjukvården mätte, innan.
Tack lilla pigga maskin.
Jag har aldrig sovit så gott som nu.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 634, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).