Per Inge, dagens färdledare, parkerar vid Coops parkering i Skived. Därifrån vandrar vi raskt förbi skolan och småningom förbi en hotfull skylt vid bommen långt borta på vår egen lokala Bergviksväg:
”Jakt pågår”.
Nåja, vi hör visserligen en rejäl sprängsalva då och då, men några löddriga älgjägare ser vi inte till en vecka för tidigt. Inga älgar heller. Däremot ser vi solen när vi strävar söderut. Solstrålar silar mellan granar och tallar, daggen blänker i lingonris och spindelväv, grusväg blir till gräsväg, småningom stig och slutligen svårgenomtränglig sly.
Men vi gåvo icke tappt!
Efter nära hälften av förmiddagens 15 000 steg bänkar vi oss på verandan till ett ensligt beläget torp. Ägaren har gett oss lov att slå oss ner en stund i denna idyll mitt i skogen.
Samtalet vid fikastunden pendlar mellan regeringsförhandlingar och de erikgustafgeijerska släktförhållandena. Det senare beror på att Per Inge förgyller stunden i solen vid det gamla torpet med att recitera härliga nonsensverser av Hugo Hamilton, både ur eget och ett mer maskinellt minne.
En berikad förmiddag att minnas.
Hur orkar jag?
Ibland brukar mina vänner undra över hur jag kan skriva så ofta att jag trivs. När världen och Trump och glaciärerna och regeringsförhandlingarna och Putin och Musk och press-ofriheten i Turkiet är som de är.
Då brukar jag tänka på förmiddagar som den i Skivedsskogarna i torsdags. De finns, de med. Du får trivas – samtidigt som en annan del av din hjärna muttrar. Hon kan hålla två tankar vid liv samtidigt, den. Vete hundan hur hon gör.
Trivs.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 663, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).