EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso tycker att det behövs en utökad politisk union. Han vill att EU rör sig mot en federation av stater.
Käre Manuel, det har Europeiska Unionen gjort ända sedan den föddes. Traskat på i sin tragiska vandring mot mer och mer centralstyrning. Det var därför så många av oss röstade nej.
Demokrati gör sig bäst vid närkontakt.
Politiker blir pratbarast vid härkontakt.
Det gör vi medborgare också.
I går var det jubileum för euroomröstningen påminns jag om på facebook. Nioårsjubileum. Läs och njut: folkomröstningsresultatet.
(Jo, jag har gjort lumpen. Jo, vi ska försvara torvan, Sverige behöver ett starkt försvar. Nej, jag menar inte krigshärars kontakt, kriget är visserligen politikens fortsättning men bör sannerligen undvikas).
Jag röstade Nej, bestämt Nej, men har ju ”därkontakt” genom mitt arbete och tycker det är väldigt givande och väldigt mycket bättre än det krig som hela tiden ligger där som ett alternativ. Idag skull jag rösta ja, utan att tveka. Vi står inför utmaningar som bara kan lösas i det större sammanhanget, ”där”.
Självklart ska vi umgås med vår omvärld. Lika klokt som det är av filipstadspolitikerna att åka till Ludvika för att se hur vindkraftverken ser ut på plats, lika klokt är det att vi samarbetar med omvärlden om allt från brandslangsdimensioner till klimatpolitik. Prata, förhandla, ta gemensamma beslut.
Det är den demokratiska dimensionen jag skriver om. Jag åker gärna långt ner på kontinenten för att titta på bra kollektivtrafiklösningar. Men jag vill inte att svenskarna ska behöva åka dit för att nå maktens centrum.
Hellre Angelica en uppvärmningssträcka bort än Barroso en förfärlig massa maror bort.