Ska biblioteken få låna ut bibeln, fast där står om stening om jag inte minns fel och om öga för öga, tand för tand? Ja, det ska de. Ska biblioteken få låna ut Hitlers Min kamp, fast vi vet vad den ideologin ledde till? Ja, det ska de. Ska de få låna ut seriealbum, skrivna i en annan tid, med delvis andra värderingar? Ja, det ska de.
Utan historia har vi ingen framtid. Dessutom är folk kloka och kan tänka själva. Vi kan inte bränna Strindberg, bara för att han var antisemit i vissa texter. Eller Hamsun, för att han blev som han blev.
Ska ett kvarter få ha kvar namnet Negern, döpt till det på 1800-talet när Amerikas nordstater slogs för de svartas befrielse? Ja, det borde det ha fått. Konsekvensen blir annars att vi måste radera rätt mycket av vår historia. Munkfors får byta namn, för forsen är tämjd och pilgrimerna har vandrat vidare. Stegla i Brattfors får döpas om, eftersom stället fått sitt namn efter något så förfärligt och otidsenligt som en avrättningsplats. Orrholmen kan inte längre heta Orrholmen, den har slutat vara en ö. Badhusgatan i Sunne och Stationsgatan i Molkom är lika passé de.
Själv är jag republikan. Betyder det att jag tycker att både Kungsgatan och Drottninggatan i Karlstad ska heta President Wallströms gata när republiken är införd? Nej, det betyder det inte.
Stalinradering nej tack
Vi kan inte hålla på och radera vår historia. Vi kan inte göra som Josef Stalins fototekniker, när ännu en man i det forna ledarskapet skickats till Sibirien och inte fick vara kvar på jubelbilderna. Radera.
Chokladbollarna kan ni gärna kalla chokladbollar, det tycker jag är bra. Se till att vi slipper schablonartade svarta och gula figurer på godispåsarna. Men försöka stoppa en svart liten personligt tecknad sagofigur i en barnbok?
Ge er nu.
Bosse Hansson är en gammal man och har säkert sina fördomar, han som vi andra. ”Svarting” är ett ovanligt korkat uttryck om en medmänniska. Nog borde han ha haft vett att tiga, mikrofonräv som han är. Men förstöra två gamla radio- och tv-hjältars liv och eftermäle, bara för att han frös och inte kunde låta bli att mumla om sitt älskade AIK?
Ge er nu.
Lästips:
Sven L-O Johansson-krönika i Värmlands Folkblad