En aning pinsamt är det ju. Detta att jag själv spridit myter om språket genom åren. Det finns så många folkliga förklaringar som inte stämmer.
Min gamla hemort Molkom har inte fått namn av att man mjölkade om korna där, men det har jag vetat länge. Tjottahejti kommer inte av ett skogsfinskt huhtaheitää som betyder svedja. Lagom kommer inte av att mjödet fick lov att räcka laget runt kring bordet.
Myter. De sista två har jag trott på. Svedjan var det till och med en norsk landsantikvarie som lanserade, men numera vet jag bättre. Suck. Lagom har Mikael Parkvall lärt mig sanningen om.
Inget litet magert språk
Jag läser hans bok Lagom finns bara i Sverige som kom 2009. Den borde fler läsa.
Ordet lagom finns inte alls bara i Sverige, exempelvis har estniska och finska egna ord 
som betyder samma sak, liksom svenskt teckenspråk. Det betyder inte alls laget runt, det är en gammal böjning som betyder enligt lagen.
Käring kommer inte av att man håller damen i fråga kär.
Inget språk dör av att invaderas av låneord.
Det och det språket är inte världens äldsta.
Eskimåerna har inte 50 ord för snö.
Svenskan är inget litet språk med magert ordförråd.
Våra låneord kommer inte främst från engelskan, de kommer från lågtyskan.
Shakespeare använde inte mångdubbelt fler ord än exempelvis Strindberg, det är precis tvärt om. Strindberg är fyra gånger ordrikare.
Rätt och…
Till sist ett påstående som förhoppningsvis inte är en myt:
Det är sannolikt fler lågtyska ord än ursvenska i det här blogginlägget. Rätt och lagom, tycker jag, i så fall.