Oden hade sina korpar Hugin och Munin. Varje dag skickade han ut dem för att söka efter information. De flög över Asgård och Midgård och såg allt. Hugin, tanken, och Munin, minnet – tillsammans såg de till att Oden blev allvetande. Allting visste han. De flög ju alltid tillbaka till hans axlar och berättade.
En dag när jag springer över ängen strax bortom vår gata, på väg mot skogen, hör jag två korpar. De flyger på låg höjd mot friluftsgården, kraxar någonting.
Jag döper dem till Google och Externa hårddisken. Flyg mina korpar, flyg, men kom fort tillbaka när ni är klara. Såja, schas. Stick och hämta nåt nu. Hämta universums hemlighet.
Trillat dit igen. En dag föll jag till föga och började facebooka. Sedan kom bloggen. Nyss började jag med Instagram, för vem har sagt att inte gamla gubbar får leka med bild och bokstävel? Har hittat en form som passar mig. Vem jag hyllar är inte svårt att gissa. Klicka på Instagram-loggan i högerspalten (det krävs nog att du själv finns på Instagram om du ska se mina bilder och utfunderade bildtexter).