Hur vet man att det går en löparvåg genom världen?
Svar: det syns löpsteg på bokhandlarnas hyllor.
Svar: folk som gillar att vara motvalls lägger ut citatet från Joan Rivers i sociala medier.
Svar: eller en länk om att musik är nyttigare för hälsan än idrott.
Det är klart att musik är nyttigare för hälsan än elitidrott. Vem vill bli pensionär med höjdhopparhäl? Vem vill bli pensionär med hockeyrygg? Vem vill bli pensionär med damfotbollsknä? (Fast det är klart, ska du falla baklänges från stubbar på Fiji som olycksfågeln i Rolling Stones, Keith Richards, så får du med tiden en och annan skallskada, det får du räkna med).
Medicinsk paradox
Motionsidrotten är en annan femma. Den är en medicinsk paradox, det vet varje löpande motionär. Du mår bättre och ibland mår du sämre. Piggare ofta, skadad någon gång. Det positiva överväger.
Till och med när jag står på Coop Forum på Bergvik, framför hyllan med träningsböcker, vattnas det i munnen.
Joan Rivers-citatet är kul. Fast hon kan inte ha funderat mycket över hur vi ser ut i ansiktet när vi njuter. Därför blir mitt svar som alltid att citera hennes tredje man:
– Om jag någon gång ser en människa som ler när hon har sex ska jag överväga saken.
Läser också om att ”kultur är hälsosammare än idrott/ motion”. Gör mig lite betryckt och jag tänker att folk har så lätt att se motsättningar där de faktiskt inte alls finns. Någonstans i sådana påståenden ligger ett mycket descarteskt skiljande mellan kropp och själ, där kroppen står för grovgörat, slitet och smutsen medan hjärnan (Humunkulus) står för det upplysta och mycket rena. Detta som har med Gud att göra. Det är en oerhörd missuppfattning, då kropp & själ faktiskt hänger ihop. Och det är inte ens så att tankelivet färdas åt ett håll (från huvud till kropp), det är lika mycket som tar den omvända vägen. Händerna vet saker som inte huvudet har den blekaste aning om. Benen vet saker som hjärnan inte alls begriper. Kroppen är en del av själen, och själen är en del av kroppen. Det är sant att musik utlöser endorfiner och välbehag hos oss. Vi mår bra av det. Det är den enkla vägen. Men endorfiner utlöses också av löpning, skogspromenader och arbete. Det är den lite tyngre vägen. Vi mår bra av det. Det finns faktisk 27 funktioner i våra ben som bara är bra för en enda sak; nämligen långdistanslöpning! Dessa punkter har evolutionen gett oss.
Vad som är det allra viktigaste med motion är dock inte att vi mår bra av det, utan av den enkla anledningen att våra kroppar (allas våra kroppar) är gjorda för att röra på sig/arbeta. Det är vår evolutionära förutsätning. Det förbannade soffpotaisandet tar livet av oss. Allt det där sockret (vi behöver och letar efter socker) hjälper till att skaffa oss en massa värfärdssjukdomar (diabetes, karies o.s.v.). Vårt stillasittande åskaffar oss en massa folksjukdomar, dåliga ryggar, rejäl övervikt och begränsad rörlighet.
Och, vad är det förresten som säger att musik och rörelse faktiskt inte hör ihop. En sak som fötterna vet då beatet svänger, men som inte huvudet alls har koll på.
Klokt skrivet, Kenneth. Det är få gånger jag känner så tydligt att kropp och själ hör ihop som när jag någon gång får det som vissa kallar ”runners high”. Då sjunger sinnet och fibrerna i kör.
Här är ett citat som jag publicerat förr: ”Med löpning, släggkastning och vedsågning tränar jag den tvärstrimmiga muskulaturen som är handlingsmuskulaturen; med vrede, sorg, kärlek och religion den glatta, inälvsmuskulaturen, känslolivets säte och underlag.” Olle Holmberg, Tankar i en husvagn, Bonniers, 1969.