Jag kan inte klara mej en vecka utan skogen, säger jag till min kusin från Stockholm, när jag ska börja gymnasiet. Dej kommer dom att göra om, säger han. Vi får rätt båda två.
Inte hinner jag gå i skogen varenda vecka på gymnasiet, sitta under björk och tall och se eftertänksam ut. I Vietnams djungler pågår befrielsekriget och vi skapar opinion, sedan rycker jag in i lumpen och småningom får jag min lön av ett sågverk och därefter en papperstidning och en till efter den.
Djungel, militärtält i I2-skogen, virke, cellulosa – bara skog alltihop. Men nog gör de om mig.
Ja tänk vad omgjord man har blivit.
Fast lite finns nog kvar av det som fanns från början.
Tror du inte?
🙂
Definitivt. Inuti mig sitter en stönig och knivglad elvaåring och funderar över om det inte är dags att bygga koja snart. Jag tror det får bli uppe i en tall.
Då får nog Svensson ta en sväng till Blåbärsstigen.
Där finns det en finfin koja.
Kaffe finns det också.
Eller förresten. Kom inte än.
Måste måla en grej först 😉