Det där kräver väl inget mod, säger någon, när en medmänniska har tyckt någonting. Det där var ingen särskilt originell åsikt.
En del särskilt små människor skriver ”PK” också, men den högerklyschan glömmer vi.
Ledsen, men det var längesedan jag försökte vara originell. Under högstadiet i Åsvallaskolan hände det att jag försökte utmärka mig på det viset, men man mognar. Folk som minns påstår att jag gick omkring med teskedar i fickan, vad nu det skulle vara bra för.
En annan sorts kappvändare
Om hela världen tycker som jag? Jamen så bra då. Det är ju dit vi vill, vi som är demokrater och inte elittänkare. Mina åsikter väljer jag inte utifrån om de kräver mod eller inte. En del av det jag tyckt genom åren har jag sagt eller skrivit fast jag var rädd, det ska gudarna veta, men målet är inte att bli rädd. Allt börjar med mina grundläggande värderingar, min klasståndpunkt om du så vill.
Visar mod gör den som ställer sig framför ett framrusande ånglok också, fast jag tillåter mig tvivla på hans förstånd och taktiska omdöme. Hur originellt det än kan verka. Att ständigt försöka slåss i motvind är bara ett annat sätt att vända kappan efter vinden.
För många år sedan blev jag intervjuad av en journalist som gjorde hemma hos-reportage hos oss. Men va’ vanligt… sa den kloka reportern när hon fick se vårt hem.
Hon förstod aldrig att för oss var det ett bra betyg.