Telefonören ringer.
– Bra det där du skrev om sensationslystna journalister, säger han.
– Nej, svarar jag, det var åt skogen.
– ?
– Ja men snälla du, det var tanklöst skrivet. Den nyhetsmurvel som inte letar efter sensationer har inte i journalistiken att göra.
Är det något som bör berättas, så är det sensationer. Sanna, verkliga sådana. Det är dags att reportrarna i riket tar tillbaka det där skällsordet och vrider det rätt. Stolt sensationslysten! ska det stå på deras rockslag. Jag vet massor av sensationer som var bra att de kom ut i ljuset.
– Allt är väl inte sensationer?
– Nej. Men längta ska de och lystna ska de vara. Som hungriga vargar ska de jaga.
– Dregla?
– Hela tiden.
När målvakterna stod i mål
Sedan pratar vi om hur fräscht det känns med ett ishockey-VM i gröna försommar’n. Telefonören längtar efter Sovjet i klapp-klapp-form och själv minns jag hur Nisse Nilsson tog pucken bakom egen kasse och dribblade sig igenom först det egna laget och sedan motståndarlaget, innan han satte pucken otagbart i mål. VM-match efter VM-match.
– Såna motståndarlag gör di inte längre. Minns du att målvakterna stod upp?
Det minns han tydligt. Och hur de dreglade.