Det kom ett mejl. Någon vill att… asch, dä kvetter. Hur som helst ställs frågan på sin spets efter två och ett halvt år. Ska jag fortsätta med detta skrivande i sanden? Inte förändrar det världen.
Jo, det förändrar världen.
Kan du göra en enda människa glad och i nästa stund få henne att fundera över varför kvinnor och män tjänar olika, munkforsbor och danderydsbor tjänar olika, folk med olika hudfärg behandlas olika, ja då har det betydelse. En enda människa, det räcker.
Det kom ett mejl från en vän. Ska jag nu gå hela denna helg och grunna över hur mycket tid en 63-årings skrivklåda ska få ta, ett tag till? Brinner elden än?
Klart jag vet vad svaret är. Brinner gör det nog, men nej tack. Eller ja tack.
Varför blir jag aldrig klok, enkel och snabbestämd?