Septembersöndag i mitt Forshaga. På Konsums anslagstavla annonserar det fackföreningsfientliga centerpartiet. Strax intill entrén sitter en tiggare med tom pappmugg. Solen skiner, vår gräsmatta behöver klippas.
Sverige behöver inte mer ansade gräsmattor.
Sverige behöver mer solidaritet.
– Tack! säger han till mig.
– Thank you! till min fru.
Nästa gång ska jag våga prata med honom om hans liv.
Jag pratade med en kille som satt utanför ICA strax före jul. Han kunde inte så bra engelska men berättade att han kom från Rumänien och att han skulle vidare till London. För det var för svårt för ”gypsies” i Sverige. Han bodde i en bil på Marienbergsskogens parkering i Karlstad. I december! Jag gick hem och hämtade en jacka, en filt och en väska med bra-att-ha-grejer. Och köpte en paj som värmdes inne på ICA. Han värmde sina händer och sa Thank You många, många gånger. Jag uppmanade andra att också köpa en måltid. Har inte sett någon göra det. Men det händer att det skramlar till i pappmuggen. Men inte är det mycket.
Bra gjort Cyndi! Jag minns fortfarande första gången jag såg en tiggare i verkliga livet. Paris 1969. Nu finns de här i Forshaga, en bedrövlig värld.
Vi har numera kontanter i fickan, det hade jag inte nyss.