Etikett: Dumheter

När det blev inspektion på Inga Årnings sjukgymnastikfirma

– Vi vill komma å titta på dina journaler, Inga Årning.
– Nej, dä bidde en intervju i tidningen i stället. Där berättar jag att det är olagligt.

– Det är det inte alls. Både VF och NWT citerar lagen, vi från landstinget får visst komma och…
– Ja då så, då är ni välkomna Tödde. Kom om en liten vecka.

– Nu är det måndag, Inga Årning. Nu har det gått en liten vecka. Visa oss alla dina fina journaler nu. Oj va vi vill se dina fina journaler. Du kanske inte ska ha alla pengarna. Nu när du inte betalar hyra heller har vi hört.
– Nej, dä bidde ingenting, Tödde. Ja hade ingen aaaaaaaaaaaning om att ni skulle komma, dä bidde inte ens en fingertutt. Har jag några journaler så inte har jag dom på firman, där jag gör det som jag beskriver i journalerna sen, om jag nu faktiskt har några papper någonstans och om jag verkligen hade gjort det som skulle ha stått i papprena om jag hade gjort det. Dä förstår du väl Tödde.

– Jaså, ja ajö då Inga Årning. Då kommer vi tillbaka te vecka.
– Ajö då Tödde.

Fritt efter den färska verkligheten.

 

Reinfeldts flykttunnel

Svenska järnvägar lider svårt av trängsel och dåligt underhåll. Då vill statsministern bygga tunnelbana till Nacka.

Bra försök, Reinfeldt, bra försök fast det blev fel. Prova en gång till, säg efter mig:
– Utanför tullarna, utanför tullarna, utanför tullarna.

Inte under.

Jag vet att du har gjort fler till underklass. Absolut. Det var ju meningen med hela omgörningen av gamla Högerpartiet. Du där uppe, vi här nere, som folk säger. Men det betyder inte att hela underklassen bor i underjorden, Reinfeldt. Många bor i den där gröna vackerheten bortanför Bålsta också. Det finns en lång bit norr om Täby och en rätt lång söder om Huddinge. Det är också Sverige. Vi är miljoner som bor där och försörjer din stab. Och stad.

Lägg spåren på marken, prova med det. Sverige är värt ett bättre öde än de senaste tjugo årens hjärtlösa …

… infarktstruktur.

 

Nacka ligger aningen utanför tullarna, sant. Men ska Reinfeldts flykttunnel räcka ända fram måste han börja sitt grävande långt in under huvudstaden.

Moderat understödstagaranda

Den moderata understödstagarandan i övre Klarälvdalen kräver sin dagliga dos av sjukgymnastik.

1. Värm upp
2. Övning ett: hyr en mottagning gratis.
3. Vila.
4. Övning två: åk på politiskt möte i Karlstad och ta samtidigt emot 20 patienter där hemma, 17 mil från mötet.
5. Vila.

Gå till banken och hämta ut bidragen från landstinget. Skratta hela vägen.
Ta emot 20 patienter till samtidigt.

Vila.

Ta död på 68-idealet

Ser på tidningen Fokus förstasida att författaren Karolina Ramqvist vill ta död på 68-idealet. Det blir svårt. Än lever frihet, jämlikhet, broderskap, systerskap och solidaritet i människors drömmar.

Karolina Ramqvist har med rätta fått sympati, efter faxet som Ulf Lundell en gång i raseri skickade henne när han läst hennes recension. Men varför är det aldrig någon som citerar recensionen hon skrev?

”De huvudsakliga adressaterna för Notbok. Ulf Lundell. Best of är de som alltid dricker för mycket när Ulf Lundell spelar utomhus. När de tar i de dyra sidorna med vackra vyer, Uffe i solbrillor, en fäktad tjur och alla ord de själva aldrig når fram till har de för länge sedan fattat att johannesört inte hjälper och säkert också att ingen människa behöver en coffee table-mässig livsstilskatalog att masturbera över.”

Det är ju inte världens mest begåvade och systerliga formuleringar det heller. Jag har alltid undrat om hon menade dem, rent faktiskt. Trodde hon att förlaget hade tänkt att de medelålders männen skulle sitta framför kaffebordet med Lundells bok i ena näven och, ja, du vet… Vilsna i rockmyten.

Kanske var det precis så hon tänkte. Innan hon tog itu med 1968.

Är det till att vilja ha en kram?

Plötsligt en dag har någon bestämt att vi ska börja kramas, även när vi inte gjort mål eller det inte är vår käresta vi träffar. Här är länken till en begåvad film som förklarar saken:

http://www.youtube.com/watch?v=vVyp_lW0Csc&feature=youtu.be

För övrigt vill jag inte bli kallad Ni, bara så ni vet det, expediter, kypare och andra. Jag har inte löss. Det är inte artigt att hälsa mig med det gamla 1600-talsordet. Jag blir lika ledsen varje gång.

”Ni”? Ska ni göra ungdomsuppror mot den äldre generationen, kan ni väl åtminstone göra ett som pekar framåt. Inte 400 år bakåt.

Snälla ni.
Vi kallar inte dig för I, din ormsaltare.

Sommar

Juni och juli har kommit och strax gått, snart är det skördemånad. Här en sammanfattning av sommaren, hittills, om du haft annat för dig:

Det har förekommit nederbörd.
Kultursidorna har diskuterat klasshat.
Zlatan är såld, får tio miljoner i månaden.
I Karlstad har det varit priskrig på jordgubbar. Zlatan kan köpa 22 000 liter om dagen.
I skogen sticker sommar-kantarellerna upp sina gula trynen.

Klockan är fem i tolv, världen är orättvis och allt är lugnt, allt är lugnt.

Doping, dykning och dollarmakt

Hur var det tidningen Brand skrev dagen innan OS-maran i Stockholm 1912?

”När man fått en arbetare så långt att han icke talar om annat eller tänker på något annat än rekord i höjdhopp, stavhopp och kappspringning, och när hans största och häftigaste dröm i livet är att komma in som nummer ett i ett Marathonlopp och döende mottaga lagerkransen ur en drottnings hand, då är han fiende till sin egen klass och motarbetar dess intressen.”

Så kan man tycka om idrotten. Naturligtvis är det vansinne att det diskuterats i London, om det skulle vara tillåtet för publiken att bära Nike-skor, när det är konkurrenten som sponsrar tävlingarna de ska titta på. Naturligtvis är det vansinne att det diskuterats i London, om bara en viss sponsors pommes frites skulle få säljas. I fish and chipsens förlovade land. Naturligtvis är det vansinne att en fotbollsspelare kan få tio miljoner i månaden i lön. Hur duktig han än är.

Jag tvivlar…
Det finns alltså goda skäl att tvivla på idrotten, precis som författaren Ivar Lo Johansson en gång gjorde.

Men så har vi det där andra. En dansande fint på vänsterkanten och ett perfekt inlägg som medspelaren skallar i mål. En frispark med överskruv i bortre krysset. En sprinter som leker i mål i överlägsen ledning, med armarna som lediga flygplansvingar. En rysk stavhopperska, vacker som ett gitarrsolo av Jimi Hendrix i sin välavvägda flykt över ribban. Ett gäng tiokampare som kramas i en enda stor trött klump, efter att precis ha gått i mål i det avslutande loppet.

Jag gillar inte penningkarusellen, pundets och dollarns makt över elitidrotten de här veckorna. Jag gillar inte doping, filmande fotbollsherrar som dyker och partiska brottningsdomare. Jag gillar inte när cyklister får bli hjälpryttare i ett individuellt lopp.

Men så har vi allt det vackra, inspirerande som idrotten också är. Skönheten, musikaliteten, spänningen. Lusten att själv ge sig ut och springa, efter att ha sett ett dramatiskt hinderlopp eller den avslutande OS-maran.

Jag tvivlar på idrotten.
Jag älskar idrotten.

 

Tipstack till Lars Nilsson som föreslog att gitarrsolot bör vara av Jimi Hendrix, lämpligen Red House. Min nya stavhoppslåt.