Läser det ständigt lika läsvärda nyhetsmagasinet Fokus och funderar över upploppen i Husby och andra förorter. Det är aldrig rätt att bränna privatpersoners bilar, individuell terror är aldrig en riktig politik. Jag har sannerligen varit rebell i mitt liv och är det i viss mening fortfarande, men brandbomber mot daghem och restauranger har aldrig någon vettig människa trott på.
Det är medmänniskor du kastar din sten emot. Din sten och din brand löser aldrig någonting. En skadad polis, en brandman vars ansikte du missar med några centimeter, är inget att vara stolt över.
Varför blir det upplopp?
När det är sagt är det dags att fundera över orsakerna. Varför blir det upplopp i svenska förorter, nu som flera gånger förr?
För mig är de upploppen först och främst en klassfråga, inte en fråga om att de som kastar har en annan hudfärg (om de nu har det) än majoriteten, inte en fråga om att de har andra förnamn än flertalet (om de nu har det). Jag tror det handlar om en underklass i det svenska samhället. Unga män utan hopp. Ilska, desperation och hopplöshet är ingen bra kombination.
För mig är de trots allt även en fråga om svensk segregationspolitik, driven av den nuvarande regeringen och möjligen också av den förra.
För mig är de en fråga om medvetet ökade klyftor i Sverige. Klyftor som blir värre och värre, bland annat därför att vår regering vill det. Jobbskatteavdragen studsar tillbaka som kastade stenar ur de hopplösas händer.
Receptet?
I artikeln Recept för ett upplopp i Fokus svarar Per-Olof Hallin, professor i kulturgeografi:
”- Man måste långsiktigt och tålmodigt arbeta för att förbättra människors levnadssituation i dessa områden. Det är många som inte går färdigt skolan eller går arbetslösa. Upploppen sker inte i områden där människor har det bättre ställt.”
Precis så enkel och så svår är lösningen.
Byt regering. Bryt segregationspolitiken. Bekämpa de ökande klyftorna, bryt hopplösheten.
Sluta tro på terror.
*
Finns du på facebook? Läs gärna de här intressanta inläggen där:
– Brandmannen Mattias Lassén skriver i onsdags till de som kastar sten på hans brandbil när han försöker hjälpa.
– Gabriel Gherman skriver i torsdags: ”Till dig som kastar sten för att ingen gett dig jobb”.
Får man tycka att statsministern är mänsklig när han kollar på damer? Får man dessutom tycka att den politik han – och hans vänner de små näringsliven – för är desto mer omänsklig och korkad? När de är så gylffixerade så fort det kommer till jobben, lönerna och makten.
