Läser bok om Hunter S. Thompson, gonzo-journalistikens fader. Han som gärna skrev om förlorarna.
Precis så enkelt och komplicerat tror jag det är. Så mycket av eländet i sociala medier och opinionsundersökningar beror på att det finns en grogrund. De som han kallar förlorarna.
Det finns en likhet mellan den amerikanske soldaten som kom hem desillusionerad från andra världskriget och den arbetslöse 61-åringen i låt säga Östmark eller Lesjöfors.
Han förutsåg dagens situation
Den bittre amerikanen gick med i Hells Angels. Den överblivna östmarksbon började tycka som en viss partiledare från Sölvesborg. Hunter S. Thompson talade om dem båda i en intervju redan i mars 1967:
”De som lämnats utanför och hamnat på efterkälken kommer inte att märkas på åratal. Och Gud allena vet vad som inträffar när vi skriver 1985. Det kommer att finnas en miljon Hells Angels. De kommer inte att bära färgerna men de kommer att vara människor som vill hämnas för att de blivit kvarlämnade.”
”De gillar att kasta tillbaka det rätt i ens ansikte och säga: ’Ja, sir, jag är en lortig slusk, jag är till och med lortigare än du trodde. Och jag tänker dessutom straffa dig för att du kallade mig för det, och gjorde mig till det också’.”
Vem kasserar vem?
Gonzo-journalisten fick rätt. Det tog bara lite längre tid än han trodde.
Världen är ett klassamhälle. Som om inte det vore illa nog är den dessutom ett kasseringssamhälle. Sådant slutar alltid med att den kasserade kasserar kasserarna.
Ordet kass kom inte till av en slump.
### Boken jag läser heter Hunter S. Thompson: Den sista intervjun och andra konversationer (Sjösala förlag), 2018.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 865. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Hej Sven-Ove!
Jag har läst en del av och en del om Hunter S Thompson. En komplicerad person och han var lite ojämn som journalist/författare enligt min mening. En del saker var fantastiska men jag har även läst en del saker som lämnade mig rätt likgiltig.
Men där hade han verkligen träffat prick. Tack för den upplysningen. Sådana behöver man hela tiden.
Jag såg ett tv-program för något år sedan och har läst några artiklar, inte mer. Man säger mig att hans första böcker var hans bästa.
När jag nu läser intervjuerna med honom får jag lust att läsa mer.
Jag hade en period i ungdomen då han var lite av min idol. Då idealiserar man. Det har funnits några sådana idoler som avlöst varandra genom åren. När man får nya erfarenheter så plockar man ner dom gamla från piedestalerna.
Senare år har jag läst om en del av honom och läst en del som jag inte läste då och har sett med lite andra ögon. När han var som bäst var han verkligen ”sinnesutvidgande” – men det är bra med lust och oförstörda ögon. Ge dig på honom bara! 🙂
Efter att ha läst en del av de vildare citaten i boken är jag samtidigt förundrad, lätt avståndstagande och – intresserad av att läsa helheten. Han var sannerligen en frisk fläkt men i dag skulle en del av hans formuleringar kallas näthat om de hamnade i sociala medier.
Hans livsstil var inte heller särskilt charmig. Jag har svårt för folk som slår sönder hotellrum.
Men skriva kunde han och om förlorarnas revansch fick han rätt.