Sydtysk bokstavsdiagnos med glasögon i synen. Så kallat eurogrin.
Telefonören har blivit riktigt pigg av att folk pratar så om hans hundstorleksteori. Låg lön hög hund. Flera av gubbarna på bänken utanför ICA ville prata om saken både i går och förrgår, utan att han själv började. Det brukar vara han som börjar. Efteråt ringer han mig.
– Dä finns en regel till, säger han, har jag sagt det?
– ?
– För varje år blir en ägare mer å mer lik sin…
– … hund?
– Hundkräk? Nej nej. Sin biiil.
Sedan håller han på i sjutton minuter och ska förklara för mig. Om glasögonfronter, raggare med vingar och jag vet inte allt. Ravrann å kringdaller, säger han. Fjädrar och fladder. Dom som kör cabb har korsdrag i skallen. Renaulägare älskar franskt. Lastbilsägare köper flak.
– Själv körde jag Saab en stor del av mitt liv, säger jag. Förklara det du.
– Lätt, svarar Telefonören. Du tror du ä’ litte frihjul, men titt’ hur du ser ut. Å en gång trodde du att lösningen fanns i Kina.
He he.
Klockrent! Jag geck frå Saab te Nissan, sen ble dä en Toyota och nu en Fååård. Frihjul e fina grejer, det saknar jag än idag och lite vänstervriden har jag alltid varit…hehe
Kina var väl ingen hit förstås… Men frihjul önskar jag att jag hade i varje nedförsbacke. När jag springer med.
Nä.
Nu blev det grubbel här.
Jag då?!
Jag kör ju inte bil.
Det står en Ford utanför dörren här.
Jag har väl delad fårdnad …
Min F hade en gammal Lada när vi träffades.
Men jag tyckte han var fin ändå 🙂
Vad hade detta land varit utan gamla lador?