Etikett: Mediedjungeln

När ska man börja slå med käppar mot staket?

Jag tycks bli äldre varenda dag. När är det sagt att man ska börja klä sig i purpur och slå med käppar mot staket?

*

Hur tar man en bra bild på en spannmålsbonde? Frågan har satt sig på min hjärna. Jag ligger på nätterna och vakendrömmer om bilder på bönder i sädesbingar med havre till hakan. Bara huvudena sticker upp, sex-sju bönder per binge. Inte ett hårstrå på deras rynkade, bekymrade huvuden. För varje gång jag knäpper med kameran blir det dubbelt så många huvuden med dubbelt så många rynkor i havrebingen. Jag fortsätter och fortsätter och fortsätter. Bekymren i bingen bara ökar.

*

Snart är det OS. Hoppas inte våra spjutkastare och längdhoppare också tänker börja passa bakåt. Det skulle visserligen ge visst underhållningsvärde i just de grenarna, men rätt så få medaljer.

*

Tror du du har rätt att få medaljer får du rätt få medaljer. Segrar fås inte, segrar vinns, förlorare är det få som minns. Det är som med revolutioner.

*

Snart är det olympiska spel, olympiaden är över, hälsningar Messerschmitt.

*

Vad var det mer man skulle göra? Använda folkpensionen till genombrutna handskar och sandaler av satäng, provsmaka i affärer och säga att vi inte har råd med smör?

Säg nu då, när är det dags?

 

Hästsvansen som betydelsebärande detalj

Jag har ägnat en hel del av min vakna tid åt att studera populärkulturen. En människa ska inte låtsas finare än hon är. Nu kan jag summera mina iakttagelser. Hästsvans bäres av kriminella och finansvalpar. Samt av Konungariket Sveriges finansminister.

I populärkulturen.

Hur vissa av dem kan bli populära kommer jag aldrig att förstå. Är det så enkelt som att vissa osedda dras till de farliga?

Kvinnor under 40 som tjänar minst

Aftonbladet-Plus har en artikel med rubriken Kvinnor under 40 som tjänar mest. I en bifogad lista kan jag få namn på dessa damer, kommun för kommun.

När gör arbetarklassens kvällstidning en granskning, kommun för kommun, av vilka kvinnor under 40 som tjänar minst? Med en bifogad lista över de elva vanligaste orsakerna:

1. Klassamhället.
2. Den orättvisa fördelningspolitiken.
3. Alliansens mord på a-kassan.
4. Det allmänna kvinnoförtrycket.
5. Kapitalismen.
6. Alliansens mord på försäkringskassan.
7. Den löjligt orättvisa lönesättningen av de kvinnojobb i offentliga sektorn som är livsnödvändiga för att den manliga exportindustrin ska fungera.
8. Den traditionella uppfostran som gör att tjejer inte alltid törs ta för sig.
9. Socialdemokratins kris.
10. Kapitalismen.
11. Klassamhället.

När?

 

Efterspel till Bonde i maten

Jag skrev om en alltför vanlig företeelse i svenska tidningar härom dagen. Fotot på en bonde som står till knäna i ett sädesfält och bildligt talat trampar i maten.

Nu är fotografen, den duktiga som tog bilden, upprörd. ”Det måste vara dina egna fördomar om bönder som spökar” skriver hon till mig på facebook. ”Jag kan garantera att den havren han står i inte kommer att hamna på ditt köksbord.”

Hon skriver en massa annat tänkvärt också.

Fördomar om bönder? Nå, jag har arbetat ungefär lika mycket med bönder som med fotografer, även om jordbruksarbetet var i riktigt unga år. Alltså ganska mycket. Båda är yrkesgrupper som jag gillar och respekterar. Producera mat är viktigt, producera bilder som berättar är också viktigt.

”Jag är lite nyfiken på hur DU hade tagit bilden till denna text??” skriver hon.

Den frågan tål att tänka på. Jag skulle inte ha tagit den symboliska bilden med storstövlarna mitt i maten. Inte fotograferat den gode bonden snett underifrån heller. Men hur? Hur tar man en bild på en spannmålsbonde som förvånar, berättar, illustrerar, roar, oroar och samtidigt är sympatisk mot mat och modernäring i ett blad som vill vara folkets?

Det tål att tänka på.
Bilder talar till magen, känslan.

Fördomar om bönder? Roligt. Hon kan ju inte veta att gôbben hon skriver till är uppväxt på ett småbruk och aldrig riktigt har lämnat den gården, i sinnet. Det bor en bonde i varje svensk och i den här svensken bor en särskilt stönig småbonde. Med en farfar som blev arg, den gången jag var barn och kutade ut i en havreåker på Almar.

Orden som farfar Einar sa då sammanfattar mycket av min syn på livet och arbetet. ”Man trampar inte i maten”. Det är därför jag tycker den eviga bonde-mitt-i-åkern-bilden är så förfärlig. Tänk dig att den klassiska bilden på en ambassadör vore att han alltid stod och eldade upp sitt fosterlands flagga. Så är den havrebilden för mig.

Ambassadörer ska inte elda upp flaggor.
Bönder ska inte hälla ut mjölk eller trampa på havre.

Den enda anteckningen

Städade papper på jobbet i fredags, semesterstädningen. Utskrifter, brev, anteckningar. I ett kollegieblock fanns en enda anteckning. ”Avvakta”.

*

Ibland när jag läser på facebook inser jag hur ”tölig” jag är. Så fort det är en intressant diskussion får jag lust att blanda mig i. Ofta gör jag det också, objuden, blåögd, entusiastisk. Ibland blir jag så trött.

*

Inskickade nyord till Språktidningen: Internaut. Svensk motsvarighet till franskans ’internaute’, som betyder internetanvändare. (Av: Martina). Ful-TV. Samlingsbegrepp för den avart av tv-program som går ut på att människor hängs ut och förnedras i olika former. (Av: Michael Frankius). SMSter. Antingen att man sms:ar under arbetstid istället för att arbeta, eller att man sms:ar till sina arbetskamrater under sin semester. (Av: Folke).

*

Sociala medier gör mig asocial.

*

– Tror du på ett arbetsliv efter semestern?
– Avvakta.

Bonde i maten

Ännu en tidningsbild på en bonde som står och trampar till knäna långt ute i en sädesåker.

Hur tänker de? Tänker alla dessa fotografer att bönder är rika, nonchalanta idioter och bör skildras som sådana? Tänker alla dessa bönder att fotografer är rika, nonchalanta idioter, men man får väl gå med på deras idéer, så man kommer i tidningen.

Jag vill ju inte tro det.

– Man trampar inte i maten, sa farfar.

Svenska för facebookanvändare, SFA

 

Välkomna till första lektionen. Vi börjar med några grundläggande begrepp och vissa mer speciella.

 

Bra där
När någon är bra på ett enda ställe, se förmåga till punktinsats.

Är på stan med bästa NN
När du bara känner en med det namnet. Hon är sämst också.

Njuter ett glas rött
När du dricker väldigt mycket rödvin.

Och där kom…
När något händer som inte har med äktenskapligt samliv eller anländande att göra.

Checka in
När du ber telefonen berätta var du är, så nån ska veta vid eventuellt eftersök, se statlig räddningstjänst.

Check in-spotters
Tjuvar som noterar när du checkar in i Örebro, på Kreta eller Konsum Forshaga.

Dela
När du visar hur begåvade formuleringar du nästan har skrivit själv.

Statusuppdatering
När du berättar vilken fantastiskt falukorv du just har tillagat (se även semestermål med solrykte samt överlevande blomplanteringar). Detta är enda tillfället då en rätt vaggad svensk får lov att skryta.

Statussymbol
När du lyckas knappa dit ett hjärta på statusraden.

Det sista undrar jag så hur man gör.

Fem laddare för vår frihet

Friheten är stor när vi ska kommunicera. Nu, när jag kan posta från min kamera om så krävs och skicka brev från min ”skrivmaskin” dygnet runt. Tack för den friheten, den har jag stor nytta av i mitt dagliga arbete och liv. Några knapptryckningar bara, sedan kan hela världen läsa mina meddelanden om den nu skulle vilja det.

Det är en del på Antarktis som är lite motspänstiga.

Fast visst var tillvaron lättare att fatta, innan den stora valfriheten och kommunikationstekniska revolutionen kom. Då, när Televerket ägde och skötte en fast bakelittelefon i varje hem och Posten levererade brev alla dagar utom söndag och – tillräckligt långt tillbaka – till och med flera gånger om dagen på vissa håll.

Den kära vännen och jag besökte barn och barnbarn i helgen. För denna tvådygnsutflykt medförde vi kläder och toalettartiklar, men också fem laddare, räknade vi när vi packade upp.

Fem laddare för vår frihet. Inte blir de färre heller, sladdhärvorna.

Sällsynt dragning

På facebook och twitter pågår en diskussion om tv-kommentatorn Henrik Larsson. Nej, fel. Det är ingen diskussion, alla tycks överens:

Av alla dragningar den karln har gjort genom åren är den när han ska försöka dra på munnen sämst. Samt sällsyntast. Rösten ett träningspass på grus en afton i slutet av mars.

Så blev han junior igen, den fantastiske Henke. Ska bli intressant att se om han håller för högre divisioner som pratare. Sommarprogrammet i fjol var i alla fall ingen juniorinsats.

Men ett ska du veta, Edward Henrik Larsson: fotbollspubliken framför tv är hårdare än någon tränare. Här är det ingen som säger att du måste få ha rätt att prova och misslyckas.