Ibland önskar jag att jag kunde provocera som Lars-Tommy Hedelindh. Smälla till med nåt braskande så det blev lite liv i luckan.
Sedan tänker jag efter en stund till. Jo men det kan jag ju. Jag har gjort det förr och kan göra det igen. Vem vill inte vända upp och ner på samhället långt mer än Lars-Tommy har tänkt sig, han härjar bara om småttigheter. Jag vill ju drämma till med
förfärligheter som att ha kvar värnplikten och en viss vargstam men inte kärnkraften, 
inte monarkin, inte medlemskapet i Europeiska unionen, inte orättvisorna mellan könen, inte rasismen och främlingsfientligheten, inte SD i riksdagen, inte låta folk köra i 80 när det är 100 men bara en fil på vajervägar, inte låta tanter och farbröder promenera i skidspår, inte tills vidare-anställa reportrar som skriver ”ett fräckt inbrott”, inte sälja ut alla svenska folkets gemensamma tillgångar, inte låta en procent av jordens befolkning äga hälften av dess rikedomar.
Fast det vill kanske han också, när jag tänker efter.
Han kanske är överens om det mesta?
Sanningen är att det vore lätt att provocera. Jag är inte dummare än att jag vet hur det går till. De orden finns i min dator med.
Jag har bara inte lust.
Fotnot: Lars-Tommy Hedelindh är en påhittad figur, släkt med hemlige Mållgan.