Semestern, dag 3, förra veckan:
En dag startar Marianne och Anders Isacson sin glassbar i Hjortkvarn. De kallar den Go’ Glass, lokalytan är tolv kvadratmeter och de har tolv sorters smaker i glassdisken. Ungefär samtidigt läser jag på nätet att orten är Sveriges närmaste.
Än så länge är allt ganska sannolikt.
År 2015 har glassbaren växt till 140 kvadratmeter och 40 smaker. De har filial i Askersund och fullt med anställda under glassmånaderna. Själva ska vi till Norrköping. Det är inte heller osannolikt, för där finns Arbetets museum på en holme i Motala ström, i år med bilder av både EWK och Jan Stenmark plus flera andra spännande utställningar.
Av en slump råkar jag nu hitta orten Hjortkvarn och sedan glassbaren på nätet. Orten har 238 invånare samt ett sågverk och baren ligger på glasskeds avstånd från Norrköpingsvägen. Firman har en webbplats där ägaren försöker reda ut glassens historia genom årtusendena. Det går inte.
Där har du läget. Kul, tänker jag. Då kan jag bjuda den kära vännen på god glass i Hjortkvarn. Sveriges närmaste glass, särskilt då.
Blir riktigt läskigt
Det är nu det börjar bli läskigt. Dagen efter att jag hittat glassbaren på nätet tittar den kära vännen mig djupt i ögonen och lägger huvudet på sned:
– …och då kan väl du bjuda mig på glass i Hjortkvarn?
Min vän har bara tittat på kartan som hastigast. Blicken kunde lika gärna ha stannat vid Karlskoga, Örebro eller Pålsboda. Hon har ingen aning om min tidsödande forskning kring mellansvenska glassbarer nära de vägar som bär till Jan Stenmark-utställningen. Men Hjortkvarn väljer hon och glass vill hon ha.
Vad är sannolikheten?
# År 2007 utsågs Hjortkvarn till Sveriges demografiska mittpunkt. Hit har flest svenskar närmast, fågelvägen.
# Vi beställer en Gammaldags snäcka, 49 kronor, och en Nån annans ananas, 49 kronor.
# Det regnar. Sveriges närmaste regn.
