Förhandlingarna om mitt byte av plats vid köksbordet fortskrider. Vid andra plenarmötet den 4 januari förekom följande uppriktiga åsiktsutbyte:
Hon:
– Det är inte det att jag vill att jag ska byta.
Han:
– Men vad vill du då?
Hon:
– Jag vill att du ska byta.
Han:
– Hur tänker du då? Ska jag sitta på diagonalen?
Nämnde jag att förhandlingarna är öppenhjärtliga? På diplomatspråk betyder det… asch, dä kvetter. Det ger märg åt äktenskapet.
Så fick vi en dubbel förvåning, denna vinter, efter all vår tvekan. Hur är det folk säger i trafiken? Dä’ den som möter som ska väje.
# Det är klart att även jag borde diskutera Sveriges och Danmarks tävling i legitimationstvång. Eländet drabbar folk som inte har något bord att skoja om.
# Jag orkar bara inte, det är ett så bedrövligt svenskt lappkast.
# Just nu har jag tre skäl till att inte gå med i det parti jag egentligen vill sympatisera med. Europeiska unionen, kärnkraften och främlingsbortmotandet.
Men fatta då nån gång! Hon vill sitta i ditt knä! Eller tvärtom…
Jippi!